Sven A:son Berglunds ljudutrustning


Principskiss för ljudinspelningsutrustning
tillverkad av Sven A:son Berglund
och använd i Dresden sommaren 1922.


Sven A:son Berglunds ljudfilmsapparat, daterad 1911

Bilden kommer från Filzinger-Archiv
vid Deutsches Filmmuseum i Frankfurt

Kommentar:
På en sockel av betong framför Berglunds optiska ljudfilmsapparat var en ljudtratt monterad, och i trattens smalaste del (dess hals) satt ett membran med en liten spegel som rörde sig i takt med ljudet.

En lampa var riktad mot spegeln och i ljusstrålarnas väg fanns en tandad mask. Bilden av masken reflekterades in i kameran och fotograferades på en film som rullade bakom en smal springa i en svart skärm.

Genom att placera membran och spegel på ett betongfundament, fristående från ljudfilmsapparaten, kom filmtransporten i kameran att isoleras ifrån spegeln. Vibrationerna från filmframmatningen påverkade alltså aldrig spegeln.

Berglunds utrustning var för det mesta inställd för en ljudskrift enligt transversalmetoden (variable area).





Den här masken med olika höga spetsar, som Berglund patenterade 1922, förenklade hans inspelningsarbete högst avsevärt. Om en mask har lika höga spetsar från vänster till höger, kan det nämligen bli problem när ljudet blir starkt, eftersom masken då kan komma att röra sig utanför sitt normala arbetsområde och resultera i en förfärlig distorsion. Genom att använda en mask med olika höjd på spetsarna kommer det, oavsett ljudstyrka, alltid att finns någon del av masken som modulerar filmens tonspår.



Tonspår, inspelat enligt Berglunds metod


Den här Berglund-apparaten finns magasinerad på Deutsches Museum i München. I museets register kallas den ”Tonfilmapparatur für Transversalschrift”, och den kom till museet 1939 från Tekniska högskolan i Berlin.





Till startsidan