P.
C. Jersilds roman Barnens ö utkom 1976 och den handlar om Reine Larsson,
som ska åka till Barnens ö på Väddö och tillbringa sommaren där medan
hans ensamstående mamma jobbar i landsorten. Reine beslutar sig att
stanna kvar i staden och upptäcker viktiga och omskakande detaljer om
sig själv och det begynnande vuxenlivet.
Redan 1978
uppstod planer på att filmatisera denna bok, och Kay Pollak skulle
regissera. Han hade långfilmsdebuterat med den kritikerrosade filmen
”Elvis Elvis” år 1976. Svenska Filminstitutet skulle producera, med
Bengt Forslund som producent. Kay Pollak hade valt Jack Churchill som
fotograf, eftersom de tidigare hade samarbetat på TV. Jag hade jobbat
med Jack Churchill på Halldoff-filmen ”Chez Nous” (premiär 1978) så jag
blev tillfrågad om att vara B-fotograf. Kay kände till mig lite
avlägset eftersom jag jobbade som B-foto på hans TV-debut ”Flagga för
trygghet” som Jan-Hugo Norman fotograferade på senhösten 1970.
I slutet
av 1978 meddelade plötsligt Jack Churchill att han tänkte återvända
till USA eftersom det hade utfärdats amnesti för alla
Vietnam-desertörer, och Jack hade kommit till Sverige som en sådan.
Eftersom jag redan hade skrivit kontrakt på att jobba med filmen så
framfördes tanken att jag skulle kunna vara A-fotograf, men även andra
fotografer tillfrågades. I början av februari fattades så beslutet att
jag skulle få chansen att debutera som A-fotograf på en stor
filmproduktion. De A-fotojobb jag gjort tidigare var av enklare typ,
som kompletteringar och second unit. Jag hade ingen lust att ge upp
B-fotojobbet som jag trivdes mycket bra med, men jag tänkte att en film
kunde man väl fotografera och sedan återgå till att jobba som B-foto.
En vecka
senare, den 15 februari, meddelades att produktionen var nedlagd, på
grund av misshälligheter med P. C. Jersild. Han var inte nöjd med
filmmanuset och därför dragit tillbaka filmrättigheterna. Vid
förhandlingar med Jersild löstes problemet snart genom att låta Ola
Olsson och Carl-Johan Seth göra en bearbetning av det existerande
manuset, och de genomförde en mer klassisk dramaturgi som de gjort sig
kända för att behärska och hållit kurser om.
Den 2
april kom beskedet att filmen skulle spelas in, och nästan direkt
påbörjades jobbet med att hitta en pojke till huvudrollen. Den 7 april
kollades 217 pojkar och några lovande kandidater valdes ut. Jag var
inte med på hela den processen, men den 7 juni valdes Tomas Fryk för
huvudrollen efter en slutlig provfilmning med de två återstående
kandidaterna som tagit en hel dag.
Dessförinnan,
i mitten av maj, hade jag gjort tekniska prov med olika råfilmer.
Sommaren 1978 hade jag jobbat som B-foto på Per Oscarssons ”Sverige åt
svenskarna” som Jiri Tirl fotograferade på Fujicolor. Jag visste också
att Jörgen Persson hade använt Fuji till TV-serien och långfilmen
”Madicken på Junibacken”. Jag ville därför göra jämförande prov och
visa för scenografen Anna Asp, kostymören Görel Engstrand och maskören
Kjerstin Elg. Alla tre, och jag själv, föredrog Fujis mer pastellartade
färger och fina förmåga att teckna i skuggpartierna, så vi valde den
filmen, som på denna tid var 100 ASA. Kameran var Filminstitutets Arri
35 BL nr 251 med den vanliga Zeiss-serien 1:2,2. I några scener
användes en Cooke-zoom 20-100 och i några exteriörer även Cooke 25-250.
Teamet
kring kameran bestod av B-fotograferna Lennart Peters och Thomas
Wahlberg, som båda nyligen hade avslutat utbildningen på Dramatiska
Institutet, elektriker var Johnny Pettersson och passare Ulf Pramfors.
Ljudtekniker var Thomas Holéwa och Christer Furubrand.
Arri 35 BL på en Vinten-dolly. Till vänster regiassistenten Margareta Sarnecka,
Thomas Holéwa vid dollyn, Roland uppklättrad bakom kameran,
Kay, Nora och Reine (Tomas Fryk) till höger.
Förutom
Tomas Fryk, som är med i filmens alla scener, medverkade Anita Ekström
som spelade hans mamma, hennes älskare Stig spelades av Ingvar
Hirdwall, damerna på Olgas ateljé av Hjördis Pettersson, Sif Ruud,
Majlis Granlund, Lena Granhagen och Malin Ek. Olgas son, raggaren
Hester (som inte finns med i romanen) spelades av Börje Ahlstedt. I
andra roller sågs Lars-Erik Berenett, Maria Dehnisch, Hélène Svedberg,
Christer Banck, Babben Larsson och Maud Sjöqvist.
Inspelningarna
började den 2 juli med exteriörer av tunnelbanans blå linje nära Kista.
Huset där Reine bodde ligger i Tensta, men stadsdelens namn sägs aldrig
i filmen. Huset valdes främst för att det har tak på balkongen på
översta våningen, eftersom en viktig scen utspelar sig då Reine
klättrar ner på balkongen från taket.
Interiörerna togs
i Filmhusets studio 1 och 2, där scenografen Anna Asp byggt upp Reines
lägenhet, som hade en tredimensionell fond med stort djup utanför
vardagsrumsfönstret. Denna fond bestod av ett antal separata husfasader
i modell och en himmelsfond längst bort. Detta gjorde att husen och
himlen kunde ljussättas separat och individuellt. Därför verkade
fönsterutsikten fullständigt äkta, och det är oftast det svåraste att
uppnå med ett studiobygge som innehåller fönster.
Kameran är monterad på ett Hydro 300-huvud, ett tidigt och mycket tungt hydrohuvud.
Detta sitter på Vinten-dollyn, som är helt manuellt manövrerad.
Nora (Hélène Svedberg) och Kay till vänster, Micke Öqvist skymtar under Rolands arm,
Thomas Holéwa och Ulf Pramfors till höger.
Det andra stora studiobygget var ”Olgas ateljé” dit Reine kommer av en
tillfällighet och där några äldre damer jobbar, men också Helen, spelad
av Lena Granhagen, som fattar tycke för Reine trots hans ungdom. Bygget
var utomordentligt fint gjort och lätt att ljussätta, eftersom rummet
hade stora vinklade norrfönster som var patinerade med smuts, så det
var bara att belysa dem med några 10 kW och 5 kW strålkastare, fullt
spridda.
Vi började jobba i studion (Reines lägenhet) med Arri 35 IIC i blimp
för att slippa alla problem med kameraljud. Efter första dagstagningen
märkte vi att skärpan inte var jämn över hela bilden då vi använt stor
bländare. Troligen kunde inte tryckplattan hålla filmen tillräckligt
plan i bildfönstret, speciellt inte med Fuji-filmen, som saknade
backing. Vi beslöt att byta kamera direkt, i stället för att ägna tid
åt felsökning och tekniska prov. Därför är hela filmen gjord med Arri
35 BL, trots att kameratypen vid denna tid inte var särskilt
tystgående. Alla studioscener är tagna med mjukblimp på kameran, som
dessutom var omlindad av ett blommigt sängtäcke för ytterligare
ljuddämpning. Det försvårade förstås arbetet med kameran, och att kolla
bildfönstret efter varje tagning var uteslutet. Vi hade tur som slapp
skräp i bildfönstret, troligen för att vi undvek att öppna kameran,
eftersom de då hade kunnat komma in en massa damm från täcket!
En fundersam Roland bakom Arri 35 BL-kameran, ljuddämpad med ett sängtäcke.
Lådan märkt VCS ovanpå kameran är en tidig modell av svartvit videotapp.
Vid alla studioinspelningar hade vi stor nytta av den tidiga videotapp
som fanns till 35 BL. Det var en svartvit kamera som tillverkades av
Denz, och den gav förstås en flimrande bild när kameran slogs på och
gick i 24 b/s. Men vid alla repetitioner kunde inte bara regissören
utan alla inblandade, scripta, kostymör, rekvisitör, attributör,
ljudtekniker etc, se vilken bild som skulle tas. När kameran gick så
kunde man trots flimret avgöra om en kamerarörelse gjorts i rätt tid,
om en zoomning hade startat på rätt sätt, om en mikrofon hade doppat
ned etc. Vi spelade aldrig in några videobilder, utan monitorn ställdes
så att regissören och scriptan kunde hålla ett öga på den under
tagning, om det behövdes. Men viktigast var den diskussion som jag och
Kay Pollak kunde ha inför inställningen av varje bild, om bildstorlek,
komposition, kamerarörelser etc. Under repetitionerna, då kameran inte
gick, var videobilden tillräckligt bra för att man skulle få en
uppfattning om hur scenen kunde bli i filmen. Mitt samarbete med Kay
Pollak om filmens bildmässiga utformning var mycket konstruktivt och
inspirerande!
Ett mindre studiobygge var en lägenhet som beboddes av Nora, en tjej
som jobbade på NK och som Reine träffade på en segelbåt i skärgården.
Senare söker han upp henne, följer med henne hem och därefter åker
Ålandsbåt med. På båten träffar han tre tuffa killar – Dödens gäng –
för vilka han skryter om att han är på båten med sin tjej, och för dem
vill han visa att han kan hålla andan under vattnet i tre minuter!
Några scener, bl a en som föreställer ett förråd på Ålandsbåten, togs i
Dramatiska Institutets filmstudio. Där använde vi för första gången 300
meterskassetter till 35 BL. Badrummet i filmens inledning är byggt i
SFI:s lilla trickstudio.
Exteriörer togs runt om i Stockholm, bland annat på Sergelgatan, i
Rålambshovsparken, på friluftsteatern på Långholmen, på Katarinavägen i
gryningen och i Kungsträdgården. En omfattande scen då ett raggargäng
invaderar en bensinmack togs i Gottröra.
Två
kameror filmade raggarnas ankomst till macken. I förgrunden Tomas Fryk som Reine.
Fr.v. scriptan Gunilla
Jakobsson (Sonesson), elektriker Johnny Pettersson, passaren Ulf
Pramfors bakom Assotechnika-dollyns jib-arm, Roland, Margareta
Sarnecka, Lennart Peters och Kay Pollak.
Kamerorna hade Cooke-zoomar, 20-100 mm samt 25-250 mm. Roland, Lennart och Kay.
Det som utspelas på bensinmacken är taget
som ren dokumentärfilm med två handkameror med 300 meterskassetter. Festen
som raggarna var på väg till utspelade sig i en industrifastighet i
Södertälje. Dessutom filmade vi på en segelbåt ute på Huvudskär i
Stockholms skärgård. Där blir Reine slängd i vattnet av Stig (Ingvar
Hirdwall) men håller sig kvar under vattenytan tills han räddas av
Nora. Undervattensscenerna togs i Eriksdalsbadets gamla hoppbassäng där
det fanns ett fönster under vattenytan där man bekvämt kunde stå och
filma. Regissören kunde kommunicera med skådespelarna via en
undervattenshögtalare!
Inspelningens
huvuddel avslutades den 5 oktober. Då fanns det kvar viktiga scener att
spela in, men Tomas Fryk kunde inte vara borta från skolan längre. Ett
antal scener med honom togs på sportlovet i februari 1980, och
slutscenerna på taket i Tensta togs i juni 1980 av ett verkligt
mini-team – Kay Pollak, jag, inspelningsledaren Göran Lindberg och en
stumkamera. Råfilmen till den scenen utgjordes av filmstumpar jag hade
sparat i mitt kylskåp.
Reine klättrar i filmen ner till balkongen på femte våningen från husets tak,
men de flesta bilder togs på ett lägre hus med samma typ av balkonger.
På taket sitter inspelningsledare Göran Lindberg och Ulf Pramfors
och håller ett stadigt tag i Reine.
Det behövdes subjektiva bilder från den höga balkongen,
och de togs av en ordentligt fastspänd Roland.
Filmen framkallades på Film-Teknik och ljussättare var Sten Lindberg.
Han var ett viktigt stöd för mig under inspelningen, eftersom han var
filmens första åskådare och därför kunde säga om t ex en inledningsbild
var tydlig nog för att man skulle förstå var man befann sig. Vid
filmens ljussättning bidrog han mycket till att få fram och färgmässigt
finjustera Kay Pollaks intentioner med olika stämningar i scenerna.
Filmen klipptes av Thomas Holéwa som varit ljudtekniker under
inspelningen. Premiären ägde rum den 25 december 1980 på fem platser
runt om i Sverige. Filmen blev mycket väl mottagen och belönades på
Guldbaggegalan 1981 för bästa film, bästa regi och bästa manliga
huvudroll till Ingvar Hirdwall. Den har sänts i TV några gånger men
aldrig utgivits på DVD, möjligen därför att den innehåller några
explicita nakenscener. Dessa har klippts bort i vissa länder, bl a
Ryssland.
Jag fick tyvärr inga fler förfrågningar om B-fotojobb efter denna film.
(De flesta stillbilderna på den här sidan är tagna av Lennart Peters.)
|
