Evert Aulin
Ung ljudfilmspionjär.
Chefskonstruktören
vid Aga-Baltics ljudfilmslaboratorium, ingenjör Evert Aulin, fyller den
14 september 40 år. Trots sin relativt blygsamma ålder har ingenjör
Aulin hunnit med flera banbrytande konstruktioner inom svenska
ljudfilmsindustrien. Då ljudfilmen år 1929 gjorde sitt intåg i Sverige
var det till stor del tack vare ingenjör Aulins redan då slutförda
experiment som Aga-Baltic kunde taga upp konkurrensen med de stora
världsfirmorna, när det gäller såväl ljudupptagnings- som
ljuåtergivningsapparatur. Ingenjör Aulin konstruerade och ledde sålunda
installationen av den första ateljéutrustningen för ljudfilm i Sverige,
vilken hade sin premiär på Råsunda år 1931. Sedan dess har denna
apparatur till största delen ersatts med moderna apparater av samme
konstruktör. De nya stereofoniska ljudfilmskamerorna ha sålunda även
ingenjör Aulin utexperimenterat. Vidare är det under hans insiktsfulla
ledning som Aga-Baltics välkända serie för återgivningsapparater för
ljudfilm tillkommit.
Men ingenjör Aulin har även andra strängar på sin båge.
De fotografiska problemen ha alltid legat honom varmt om hjärtat och
för några år sedan fick han för sina insatser på detta område mottaga
Adelsköldska medaljen, en mycket ovanlig utmärkelse.
Genom ofta återkommande resor till utlandet har ingenjör
Aulin hållit sig à jour med utvecklingen där. Han är även en ivrig
föredragshållare och skriftställare inom olika områden samt dessutom
medlem av ett flertal tekniska föreningar här i landet. Vi salutera den
ungdomlige jubilaren.
Ur Biografägaren, 1939.
Adelsköldska medaljen – Kungliga Vetenskapsakademien
Ändamål: För någon uppfinning eller någons arbete;
tekniska vetenskaper
Utdelas: I regel en gång under varje tioårsperiod
MÅNADENS PROFIL
I förtexterna till Arne Sucksdorffs ”En djungelsaga”,
som just lyft vingarna till sitt globala segertåg, står bl.a. att läsa
att den upptagits i ”Agascope”, ett förhållande som bör fylla alla
aktieägare i AGA med glädje men som också betyder en fanfar för svensk
teknik och ingenjörskonst över huvud taget. Men vad som inte står i
förtexterna (men som borde ha stått där) det är namnet på den man, vars
skaparkraft, tekniska intelligens och outtömliga energi möjliggjort
framställandet av detta system med vilket Sverige nu har alla
möjligheter att hävda sig på världsmarknaden. Det namnet är Evert
Aulin, ingenjör vid Aga och chef för dess optiska avdelning, och ett
namn med både nationell och internationell klang sedan många år
tillbaka i de kretsar där man sysslar med ljudfilmsteknik och optiska
problem. ”Problem” är förresten ett ord, som Evert Aulin inte gärna tar
i sin mun, när han går omkring i sin atombombssäkra bergverkstad därute
på Lidingö och försöker förklara för besökande av olika slag (och
optisk fattningsförmåga) vad det hela är fråga om. Han gör det med den
milda tolerans (skulle den råka vara en smula uttråkad så visar han det
inte) som behövs när den lyssnande skaran inte kan mobilisera större
tekniska kunskaper än de som en ambassadör i Tokio, en envoyé i
Nobelstiftelsen och en filmjournalist med C i matematik tillsammans
förfogar över. Att det när det begav sig — alltså i maj 1955 — rörde
sig om ett försök att konstruera en svensk motsvarighet till
Cinemascope-optiken och att det vid den tidpunkten var frågan om en
försättslins med bländaröppningen 1:2 och 1,5 som närmaste
fotograferingsavstånd, ja, det kunde väl begripas liksom att det sen
gällde att bygga ihop grundobjektivet med anamorfoten. Upplysningar av
detta slaget är dock trots allt sådant som endast kan vara av intresse
för tekniker — för den stora biobesökande allmänheten är det ju i alla
fall endast det konstnärliga resultatet, som den tekniska
konstruktionen garanterar, som blir värdeavgörande. När en osakkunnig
lyssnare — trots medvetandet om sin okunnighet — försöker formulera en
komplimang av typen ”det är ju i alla fall fantastiskt” etc. så blir
svaret från Evert Aulins sida ett förstrött avböjande småleende och en
liten gest med handen av det slag med vilket man mycket väl kan tänka
sig att Arkimedes försökte dämpa entusiasmen hos alltför nitiska
applådörer av hans badkarsupptäckter. För Evert Aulin, som en gång i
tiden konstruerade de första svenska ljudfilmsapparaterna och på så
sätt mer än någon annan här i landet bidrog till att vi kunde bryta de
utländska monopolsträvandena på detta område, betyder inte Agascope och
”Djungelsagans” definitiva bekräftelse på dess utomordentliga
egenskaper, något annat än ett nytt led i den forskning som han
oavbrutet bedriver. Frågar man honom vad han sysslar med just nu så
kunde han ju nöja sig med att hänvisa till den underjordiska
rundvandring vi nyss företagit i hans sällskap men han har den födda
skåningens öppenhjärtighet och han låter oss därför veta att han håller
på att konstruera en ”tänkande hjärna”, en räknemaskin i angenämt
rumsformat. När han talar om den får han ett uttryck av nästan barnslig
förtjusning och man förstår att denne trygge lite flegmatiske herre
egentligen är ett stycke poet, som till sitt förfogande har hela den
nya matematikens klaviatur att spela på. Hans dagliga gärning kan
kanske synas honom själv en smula nyttogrå men i en oupphörligt
arbetande fantasi öppnar han ständigt nya perspektiv mot nya världar
och nya horisonter, en drömmare och praktiker i samma anda som den man,
vars geni en gång skapade Aga. När vi lämnar Evert Aulin sitter han i
skymningen kvar vid sitt skrivbord och pennan i hans hand leker på
papperet framför honom. ”Det var några siffror jag skulle titta på”,
säger han, ”det är roligt med siffror”. G. T—s.
Ur Biografägaren, 28 februari 1958.
Agascope-objektiv
AGA-man blir professor.
Fredagen de 8 april utsågs till professor i
fotografering vid Kungl. Tekniska Högskolan i Stockholm ingenjören
Evert Aulin, Aga.
Evert Aulin är ett känt namn inom den svenska
filmtekniken, inte minst som konstruktör av AGASCOPE.
Det var år 1929 som dåvarande SF-chefen Olof Andersson
kontaktade doktor Gunnar Dahlén* på Aga för att efterhöra om Aga hade
intresse av att syssla med ljudfilmsapparater. Doktor Dahlén svarade då
att han hade en ung ingenjör som brukade fotografera ljud på papper.
Denne lovande unge man var professor Aulin. Evert Aulin blev sålunda
tekniskt ansvarig för det hektiska konstruktionsarbete, som upptogs på
Aga år 1929. Sedan dess har det gått 30 år och drygt det. Att Evert
Aulins arbete med de optiska detaljerna för såväl ljudupptagningar som
ljudåtergivningar enligt fototon-principen har utgjort ett steg på hans
vandring fram till denna högt meriterande professur i fotografering är
höjt över allt tvivel. Andra steg på denna vandring har varit hans
långa rad av optiska konstruktioner under andra världskriget;
kikarsikten, störtbombsikten, luftvärnssikten, kikare, mikroskopsikten
m.m. m.m.
Professor Evert Aulin har för sitt avancerade
konstruktionsarbete inom optiken tilldelats den sällsynta utmärkelsen
Adelsköldska medaljen.
Ur Biografägaren, 16 maj 1960.
* Artikelförfattaren avser förmodligen
Gustaf Dahlén. 1929 var nämligen Gustaf Daléns son Gunnar bara 24 år
och nyutexaminerad civilingenjör. Först efter ett år på ASEA började
han arbeta på AGA och 1933 blev han chef för Aga-Baltic.
Professor Evert Aulin, Lidingö, avled på måndagen [21/8 1961] i en
ålder av 58 år.
Han var född i Östra Torp, Malmöhus län, studerade vid
Tekniska gymnasiet i Malmö, där han tog studenten 1921, fortsatte sina
studier dels vid Techn. Hochschule i Berlin samt vid Lunds universitet
till 1927, då han anställdes vid Baltic Radio AB, som sedermera uppgick
i Agakoncernen. Där gjorde han en banbrytande insats vid utvecklingen
av ljudfilmstekniken i Sverige. Som ledare för Agas optiska
laboratorium konstruerade han bl.a. de cinemascopelinser som fått
internationellt erkännande. För sina arbeten inom det fotografiska
området belönades han 1938 med Adelsköldska medaljen. År 1948 blev han
avdelningsråd i teknisk fysik vid Tekniska högskolan, och 1960
utnämndes han till professor i fotografi vid samma högskola. Han har
från trycket utgivit åtskilliga arbeten i ljudfilms- och optiska facken.
Ur Dagens Nyheter, den 22 augusti 1961.
|