Klangfilm.
Biografägaren nr 18, den 30 november 1929 Klangfilm bildades av de båda jättekoncernerna A. E. G. och
Siemens och stöder sin verksamhet på moderfirmornas omfångsrika
utvecklingsarbeten, erfarenheter och enorma fabrikationsmöjligheter.
Klangfilm äger c:a 800 grundläggande och viktiga patent, utom alla de
patent, som innehavas av moderfirmorna. Redogörelse för Klangfilms
ljudfilmsapparater.
Klangfilm. ETT STORT ANTAL SVENSKA BIOGRAFER äro redan försedda med
tonfilmsanläggningar. Sålunda hava alla större teatrar numera övergått
till tonfilm. Stunden är kommen, då de mindre teatrarna äro tvungna att
installera tonfilm, emedan inga stumfilmer över huvudtaget produceras.
Dessutom kommer till nästa säsong samtliga filmbolag att övergå till
systemet: ljud från filmen. Originalmaterialet förvaras på KB ![]() Tretallrikars grammofonbord för asynkront filmljud tillverkat av Siemens & Halske. ![]() Grammofonbord för Vitaphone tillverkat av Klangfilm. ![]() Skivspelare för Vitaphone tillverkat av Klangfilm. ![]() Dubbla skivspelare för Vitaphone tillverkat av Klangfilm. ![]() Klangfilms första tontillsats. ![]() Klangfilm Uniton. ![]() Strålgången i en Unitontillsats. ![]() Movietontillsats för Z-ton, med fotocell och fotocellkabel, samt filmledare för befintlig projektor jämte 1 st. reservtonlampa med utväxelbar lampfattning. Pris kr. 1.500:- [1931] ![]() Movieton-tillsats. Denna är av typ KLANGFILM-ZETTON och utrustad med två balanser och en special-filmledare, vilka tillsammans giva filmen en absolut konstant hastighet förbi tonfönstret. [1933] ![]() Tontillsats modell Europa, introducerad av Klangfilm 1934. Klicka här om du vill se den i större format. Blatthaller-högtalare ![]() ![]() ![]() Jättehögtalare i Stockholm
Högtalaren kan höras 3
kilometer. ”Denna högtalare, säger en av de tyska ingenjörerna vid ett
samtal med Dagens Nyheters medarbetare, är icke blott den kraftigaste
som byggts, den har även vid prov visat sig kunna fullt återge toner
från 50 à 100 perioder pr sekund upp till 10,000, d.v.s. över hela det
hörbara området. Det är ungefär ett år sedan firmans ingenjörer
lyckades få fram denna typ, vilken fått det bästa mottagande.
Högtalaranläggningen har funnit många köpare i Tyskland — man kan också
få hyra apparaterna för viss tid — och dessutom har den sålts till
Holland, Italien, Rumänien och flera andra länder. Demonstrationen här
i Stockholm har anordnats av Svenska teknologföreningens avdelning för
elektroteknik och avser i främsta rummet att visa huru högtalartekniken
utvecklats. Vid Teknologföreningens sammanträde på måndagskvällen skall
d:r Lüschen tala om korrekt upptagning och återgivning av ljud på
elektrisk väg. Då demonstreras även några mindre högtalaranläggningar,
avsedda för klubblokaler, föreningar o.d. En underbar uppfinning. ”Ingen av de många som på söndagsmiddagen lyssnade till de
från Tekniska högskolan vid Valhallavägen per radio utsända musiknumren
och föredragen kunde väl helt undandra sig känslan att bevittna något
oerhört, sagolikt, epokgörande, att uppleva ett under. Den
utomordentliga förstoringen av luftens ursprungliga akustiska rörelser,
vibrationerna, vid tal och ton är kanske inte i och för sig på
radioteknikens nuvarande höjd något så överväldigande och oväntat; det
underbara ligger helt och håller i denna förstorings inverkan på
tonförnimmelsernas kvalitet. [...] Man skulle ha trott att ökningen av
det kvantitativa här, som så ofta annars, skulle ha en
kvalitetssänkning till omedelbar följd. I stället tycks det vara rakt
tvärt om, och det är detta som är undret. Välljudet i musiken minskas
icke, utan stegras. Dessa toner och ackord som ute i det fria, under
bar himmel tyckes kunna obehindrat och i oförvanskat skick nå fram till
hundratusentals lyssnare, ha en mjukhet, fyllighet och luftighet,
lätthet, en glansfull skönhet som toner av vanlig volym aldrig kunna få
ens i den största och akustiskt mest lyckade konsertsal. Ur Mikrofoner och högtalare En intressant konstruktion inom den elektrodynamiska gruppen
är Blatthaller-högtalaren enligt Riegger. Det utstrålande organet är en
styv platta av pertinax eller duraluminium. På denna är fästat ett i
slingor böjt kopparband, som sticker ned i ett antal magnetfält.
Kopparbandet utgör den strömgenomflutna ledaren, och på grund av
kraftverkan mellan denna och magnetfältet bibringas membranen en
rörelse vinkelrätt mot sitt plan. Denna rörelse blir likformig, enär
membranen påverkas över hela ytan, vidare emedan plattan kan göras
fullkomligt styv. Figuren visar en konstruktion med
luftspaltmagnetisering genom spolar ställda ”på kant”. Flödet, som blir
oerhört stort, 22.000 kraftlinjer/cm2,
slutes genom den omgivande ramen. Verkningsgraden uppgives kunna uppgå
till 25 %. Denna högtalare användes förr mycket vid större
annläggningar i det fria.
Blatthaller The ”Blatthaller” was developed in 1924, also at the Siemens
& Halske Laboratory, by H. Riegger and was the first loudspeaker to
be operated electrodynamically according to the principle of the
plunger coil, with a large-area ”piston membrane”.
Riffelhögtalare
![]()
Andra biografhögtalare ![]()
Klangfilmhögtalare modell Europa [1931] ![]()
![]()
Batteridriven fotocellförstärkare Effektförstärkare för nätanslutning tillverkade av Siemens & Halske AG (1930).
Här kan Du läsa om några av Klangfilms tonkameror. |
![]() |
Annons i Biografägaren, 27 maj 1930 |
![]() Annons i Tonfilm Aufnahme und Wiedergabe nach dem Klangfilm-Verfarhren av Dr F. Fischer och Dr. H. Lichte – Leipzig 1931 |
![]() Annons i Biografägaren, 11 januari 1930 ![]() Annons i Biografägaren, 16 augusti 1930 ![]() Annons i Biografägaren, 25 oktober 1930 ![]() Annons i Biografägaren, 19 mars 1932 ![]() Annons i Biografägaren, 19 mars 1932 ![]() Annons i Biografägaren, 6 april 1933 |
Den ingående beskrivningen av
Mechau-projektorn, som utlovas i texten ovan, stod
tyvärr inte att finna. Här i stället en från branschtidningen
Biografägaren
nr 8, 1934: Mechau-projektorn.
![]() För erhållande av rörliga bilder fordras som bekant endast, att momentfotografier av det rörliga föremålet framvisas i ett tillräckligt snabbt tempo. Denna uppgift har lösts på en mångfald olika sätt, av vilka principen med ryckvis frammatning av filmen hittills erhållit den största praktiska användningen. Härvid måste filmens rörelse under transportögonblicken döljas för ögat av en bländare, varigenom absolut flimmerfrihet omöjligt kan ernås enligt detta system. Visserligen kan flimringen icke direkt uppfattas vid de hastigheter som här komma ifråga, men den yttrar sig dock i en mer eller mindre prononcerad trötthet i ögonen, som hos personer med svag syn ofta kan bli rätt besvärande. Vidare utsättes filmen vid detta projektionssystem för relativt kraftigt slitage. För att eliminera dessa nackdelar har olika system försökts, av vilka den optiska utjämningen vunnit praktisk betydelse. Vid denna projiceras icke filmen stillastående utan under oavbruten rörelse, varigenom roterande bländare undvikes. Den optiska utrustningen, vars uppgift är att projicera de rörliga filmbilderna stillastående på duken, har haft många utföringsformer; system med rörliga linser (objektiv), spegeltrumma och rörliga speglar ha försökts. Av dessa användes spegeltrumma i kameror för upptagning av mycket snabbt rörliga föremål, under det att rörliga speglar kommit till användning i Merchau-projektorn, konstruerad av Emil Mechau för första gången i praktiskt användbar form 1912. Sedan dess har projektorn, som givetvis från början led av en del fel och brisfälligheter, förbättrats, så att den nu utan överdrift kan betecknas som den bästa projektionsapparaten i marknaden. I Sverige ha två Mechau-projektorer under några år varit i daglig drift på Röda Kvarn i Stockholm, varvid de skött sig till maskinisternas fulla belåtenhet. Då denna projektor otvivelaktigt har framtiden för sig, åtminstone på storbiografer, skola vi här nedan lämna en kort redogörelse för dess konstruktion. Grundtanken för den optiska utjämningen vid Mechau-maskinerna är följande: ![]() Fig. 1. Principschema för den optiska utjämningen. a = film, C = kippspegel, d = axel, e = fast spegel, f = duk, h = axel (se fig. 2), 1', 2', 3' = filmbildens ställning. Befinner sig centrum av en filmbild vid 1 (fig. 1) och spegeln C i läge 1’, uppstår en avbildning på duken vid f. Rör sig nu filmbilden nedåt till läge 2, så flyttas bilden vid f uppåt för såvitt spegeln C behåller sitt läge 1’. Om den senare däremot vrides kring axeln d till läge 2’, så ligger bilden på duken fortfarande vid f, och rörelsen här är således upphävd på optisk väg. Samma sak gäller om filmbilden och spegeln samtidigt intaga lägena 3 resp. 3’. I detta ögonblick befinner sig den efterföljande filmbilden vid 1, och även dennas rörelse måste optiskt utjämnas. Spegeln C roterar därför även kring en annan axel h (fig. 2), samtidigt som den utför den ovan beskrivna rörelsen kring axeln d, och lämnar strålknippet, så snart den uppnått läge 3’. Omedelbart härefter begynner en annan spegel sin väg genom strålknippet från läge 1’ och slutar den som sin föregångare i läge 3’. Härigenom har den andra filmbildens rörelse blivit utjämnad och den tredje spegeln föres in i strålknippet. På detta sätt rotera 8 sektorformiga speglar kring axeln h, och lämpliga transmissioner mellan spegelsystem och filmtransportrullar sörja för exakt överensstämmelse i rörelserna mellan filmtransport och utjämningsanordning. ![]() Fig. 2. Strålgången i Mechau-projektorn. a = film, kippspegel, e = fast spegel, h = axel, v = bildfönsterbländare. Emedan speglarna äro monterade tätt intill varandra befinna sig vid varje bildväxling delar av två sektorspeglar för ett kort ögonblick samtidigt i strålknippet. Under det att den ena spegeln ännu utjämnar rörelsen hos en bestämd filmbild, övertager den andra spegeln utjämningen av den därpå följande bilden, så att vid varje övergång mellan två bilder avbildningarna av dessa för ett ögonblick samtidigt projiceras på duken. Ljusstyrkan hos var och en av dessa samtidigt projicerade bilder växlar i samma mån som den ena spegeln lämnar och den andra inträder i strålknippet, under det att deras sammanlagda ljusstyrka under hela växlingsförloppet förblir oförändrad. Den ena bilden sammansmälter således med den därpå följande, utan att ögat vare sig medvetet eller omedvetet märker något av själva övergången och givetvis utan någon som helst mörk paus. För att den ljusvinst, som erhålles på grund av att bländaren bortfaller, icke skall gå förlorad genom en samtidig belysning av hela filmvägen, måste ljusknippet förflyttas samtidigt med bilderna i filmbanan. Man projicerar därför genom ett linssystem ett starkt belyst fyrkantigt bildfönster (fig. 2, V) på varje filmbild, varvid detta strålknippes rörelse erhålles med hjälp av samma sektorspeglar, som för ett ögonblick sedan styrde strålknippet mellan bilden och duken. Den inbördes anordningen av de optiska elementen samt strålknippets väg genom projektorn framgår av fig. 2. På detta sätt utnyttjas varje sektorspegel två gånger under ett varv. ![]() Fig. 3. Mechau-projektor. Fig. 3 visar en komplett körklar Mechau-projektor. Spegelmekanismen är damm och oljetätt innesluten i den snedställda trumman längst till höger. ![]() Fig. 4. Spegelmekanismen blottad. Samtliga speglar utom en borttagna. Fig. 4 visar framsidan av spegelmekanismen, varvid för lättare överblick samtliga speglar utom en avlägsnats. Utrymmet tillåter tyvärr icke en närmare beskrivning av den rätt invecklade mekanismen för spegelföringen. Alltefter maskinrummets form samt projektionsgluggarnas placering levereras projektorn antingen med stående (fig. 3) eller liggande teleobjektiv (fig. 5). ![]() Fig. 5. Projektormekanism med liggande teleobjektiv. Tack vare den kontinuerliga filmmatningen går maskinen nästan ljudlöst och utan några som helst skakningar. Filmmaterialet anstränges högst obetydligt, och mycket trasig film, som knappast kunde gå genom en normal projektor, kan utan olägenhet projiceras med hjälp av denna maskin. Den automatiska brandluckan är av absolut tillförlitlig konstruktion, varken beroende av friktion eller centrifugalregulator samt dessutom kopplad till en strömbrytare, som i händelse av filmbrott bryter strömmen till motorn, samtidigt som brandluckan fälles. ![]() Fig. 6. Spegelhus och brandkassetter, sedd bakifrån. Nedtill till höger hastighetsmätare och klocka. Fig. 6 visar spegelhuset bakifrån med brandkassetterna. Dessa äro liggande för att i möjligaste mån skona filmen samt rymma 1300 m. film. På maskinen finnes dessutom anordning för diaprojektion (se fig. 3). Den automatiska kolmatningsanordningen utgöres av ett urverk , alltså icke såsom vanligt med motor, kopplad till båglampskretsen. Denna anordning fordrar att kolen äro relativt jämna, men uppfylles detta villkor fungerar matningsapparaten perfekt. Maskinens motor är på en halv hkr, 1400 v/m. En friktionskoppling möjliggör exakt inställning av hastigheten, som sedan bibehålls konstant, även om projektorn vid inställningen varit kall. Det har ofta, särskilt vid undervisningsanstalter, varit av intresse att kunna stanna projektorn för närmare skärskådande av en eller annan enskild bild. Detta låter sig icke utan olägenhet göras med Mechau-projektorn, men i gengäld kan filmen projiceras med en minimihastighet av — en bild per sekund, utan att intrycket av de avbildade föremålens kontinuerliga rörelse försämras. |
![]() Biografen Victoria på Götgatan i Stockholm invigdes fredagen den 18 september 1936. Biografägaren skriver den 26 september:
|
![]() ![]() ![]() Emil Mechau arbetade med att utveckla sin projektor från omkring 1910 och den kom att tillverkas i ungefär 500 exemplar mellan 1921-34. Först av Leitz, senare av AEG. Här kan du läsa om Emil Mechau. |
Klangfilms
ljudanläggningar
ur tidskriften Radio och radioamatören, februari 1934. Texten något förkortad. Klangfilms ljudapparater levereras i följande enhetsanläggningar: Europa I och II Europa Junior E 34 U 34 Koffertapparat. Europa I omfattar vid leveransen normalt följande delar: 1: 1 eller 2 universaladaptorer, synkronmotor och pådrag. 2: 1 förförstärkare. 3: 1 eller 2 tonlampslikriktare. 4: 1 ljudomkopplare. 5: 1 volymkontroll. 6: 1 Europa-förstärkare med kopplings- och säkringstavla. 7: 1 Europa-högtalare med tillhörande fältlikriktare. 8: 1 kontrollhögtalare. Europa II skiljer sig från Europa I endast därigenom, att de under 6 och 7 nämnda delarna leveras i dubbel uppsättning. ![]() Universaladaptern med utjämningsrullen längst till höger. Universaladaptern (…) drives medelst kedja och rörelsen överföres från kedjehuset till tandhjulet omedelbart under tonbanan, via ett mekaniskt filter. Ojämnheterna från framkastarhjulet dämpas effektivt medelst utjämningsrullen, synlig längst till höger i fig. ovan. Förförstärkaren är utrustad med ett förstärkarrör och helt nätansluten. (...) Tonlampslikriktaren är utförd som en enhet för sig och är utrustad med strömbrytare, tonlampsomkopplare och säkring, 1,5 Amp. vid 220 V och 3 Amp vid 110 och 127 volt. Vid dubbelanläggningar levereras normalt 2 sådana likriktare, men tonlampsomkopplaren är ditsatt för att möjliggöra körning med endast en likriktare om någon av dem skulle gå sönder. Ljudomkopplaren tjänar både som övergång mellan två projektorer och inkoppling av grammofon eller mikrofon. Vid dubbelanäggningar brukar Klangfilm dock oftast montera en tonlampsomkopplare på växlingsstången, varvid både maskinistens arbete underlättas och övergången bild — ljud mellan maskinerna blir synkron. ![]() ![]() Europa-förstärkarens sammansättning framgår tydligt av fig. t.h.. Den består av styrförstärkare (över) och slutförstärkare (under), klangfärgskontroll, cellkompensator och nödiga mätinstrument och kopplingsenheter. Den lämnar såväl anod- och glödström som cellspänning till förförstärkaren. Anslutes till växelström eller omformare. ![]() Kopplings- och säkringstavlan (ovan) monteras i omedelbar anslutning till förstärkaren och består av samtliga och anläggningen nödvändiga huvudströmbrytare och säkringar. Även talströms- och magnetiseringsledningarna till högtalarna ledes häröver. 4 glimlampor ange om magnetiseringsströmmen är tillslagen och tjäna samtidigt som skydd för magnetspolen. Europa-högtalaren är Klangfilms senaste nykonstruktion och dess trumfess i konkurrensen. Beståndsdelarna äro till hälften sammanbyggda exponenthorn med tillhörande högtalarsystem samt en el. dyn. konhögtalare med ovanligt stor och djup kon, monterade på ett kraftigt fundament. Detta löper dels på trissor men är även försett med fyra kraftiga öglor för att möjliggöra upphängning. Genom ett inbyggt filter fördelas frekvenser mellan 30 och 500 till konhögtalaren och mellan 500-8000 till hornhögtalaren. Frekvenskurvan mellan 30 och 8000 är i det närmaste absolut rak. Känsligheten omkr. 25 ggr så stor som hos en vanlig el. dyn. högtalare för samma belastning. Två st. fältlikriktare höra till högtalaren, parallellkopplade på likströmssidan. De innehåller vardera ett likriktarrör och säkring. Europa I och II äro avsedda för stora teatrar på 800-4000 platser. För medelstora teatrar, rymmande 500-800 platser lämpar sig bäst Europa Junior. Denna anläggning utrustas antingen med Universaladapern eller Zetton-adaptern, men för- och slutförstärkare samt ljudomkopplare äro sammankopplade till en enhet, Europa Junior-förstärkaren, vilken även innehåller likriktare, för anod- och glödström samt cellspänning. ![]() Zetton-adaptern. Hela anläggningen nätansluten till växelström, 90-230 V. Vad som sagts om volymkontrollen till Europa I och II gäller även för denna anläggning. Tonlampslikriktare likaså samma som föregående.
Högtalarsystemet för Europa Junior är en konstruktion snarlik Europa-högtalaren. Utformningen av exponentialhornet är något avvikande från denna, så att det anpassats till endast ett högtalarsystem, konhögtalaren är mindre. Frekvenskarakteristiken är samma som den stora högtalarens, ävenså känslighet. Dock är belastningsförmågan något mindre. Fältmatning med separat likriktare. För lokaler om 300-500 platser levereras en anläggning under beteckningen E34. Från Europa Junior skiljer sig denna endast därigenom, att Universaladaptern utbytts mot Zetton-adaptern, samt förstärkare av annan typ. Genom Zetton-tillsatsen drages filmen av projektorn, men en jämn gång har erhållits tack vare den dubbla utbalanseringen, d.v.s. väl dimensionerade balanshjul på båda sidor om tonbanan. Filmöglans slag bakom framkastarhjulet hindras av en inställbar filmledare. Optiken en vanlig vinkelställd mikrooptik. U34, avsedd för mindre teatrar, är likaså utrustad med denna adapter, men levereras med Ultra-Effekt-högtalaren i stället för Europa Junior. Denna el. dyn. högtalare är likaså en nykonstruktion. Dess frekvenskarakteristik är för en konhögtalare synnerligen god, och dess verkningsgrad c:a 9 ggr större än vanliga el. dyn. högtalares. Till samma anläggningar leveras en el. magnetisk kontrollhögtalare. Fotocellerna äro av Klangfilms eget fabrikat och framställda enligt system Patin, vilka celler väl nu äro så pass välkända att en närmare presentation är överflödig. Den kombination av högkänsliga celler och d:o högtalare, som Klangfilm gått in för, har medfört, att förstärkarstegen kunnat nedbringas till ett minimum. Fördelarna äro ökad driftsäkerhet och minskat förstärkarbrum med därmed följande tystare bakgrund. Ovanstående anläggningar kunna levereras till samtliga i marknaden förekommande projektortyper med undantag av Mechau, till vilken Klangfilm gjort en specialkonstruktion. För transportabel bruk har Klangfilm i förbindelse med Zeiss Ikon sammanställt en koffertapparatur. Hela anläggningen består av tre kollin; projektor-, förstärkare- och högtalarkoffert. I högtalarkofferten finns plats för reservdelar. Omspolning sker i projektorn. Anläggningen är helt nätansluten och godkänd av Statens Provningsanstalt som ”skolapparat”. |