Aga-Baltic
projektorn.
Ur
Biografägaren,
Nr 9-10 1945
Det är nu mer än fem år sedan arbetet med
Aga-Baltic-projektorn definitivt
igångsattes och det hade då föregåtts av
många års planering och studium av de
olika konstruktionsproblemen. I dag
presenteras Aga-Baltic-projektorn för de
svenska biografägarna.
Förutsättningarna för
projektortillverkningen ha varit de bästa.
En stor fond av erfarenhet har skapats
under de femton år Aga-Baltic arbetat med
filmbildens problem. Tillverkningen av
ljudåtergivningsanläggningar och
ljudkameror samt den optiska
tillverkningen av specialkameror, kikare,
mikroskop o. dyl. har tillfört bolaget den
erforderliga, skickliga arbetarstammen
samt en maskinpark, som torde vara en av
landets förnämsta.
Material
av högsta kvalitet — Bofors garanterar
för kugghjul av största slitstyrka.
Valet av material har varit ytterst
noggrant. I projektorverket användes
sålunda enbart cylindriska kugghjul,
tillverkade av högvärdigt manganstål från
Bofors. Material av mindre slitstyrka,
såsom mässing, fiber och dylikt har helt
undvikits.
Aga-Baltic-projektorn
är
konstruerad för färgfilmen.
Aga-Baltic-projektorn har konstruerats
under en tid, då det klart framgått, att
färgfilmen snart blir dominerande.
Konstruktionen har därför särskilt
inriktats på färgfilmens problem, och de
vid projektion av färgfilm redan vunna
erfarenheterna ha blivit utnyttjade.
Färgfilmerna ställa vid projektion med
H.I.-ljus större krav på kylning.
Färgfilmen är ömtåligare för åverkan samt
ställer större krav på stadighet,
kontrastrikedom och skärpa hos den
projicerade bilden.
Vatten-
och luftkylning samt trefaldig isolering
av filmbanan genom förfönster.
Förutom den effektiva vatten- och
luftkylningen utmärkes
Aga-Baltic-projektorn av den trefaldiga
isoleringen av filmbanan. Kylmanteln är
det första förfönstret. Det andra utgöres
av en kopparskärm, vilken är fästad vid
det luftgenomspolade och med kylflänsar
försedda locket till bländarhuset. Som
tredje värmeisolering tjänstgör
bildfönstret, vilket är värmereflekterande
och luftisolerat från filmbanan.
Filmbanan
helt fri och lättillgänglig för
rengöring och kontroll.
På Aga-Baltic-projektorn ha filmdörren,
objektivfattningen och tillhållaren
sammanbyggts till ett enda aggregat, som
när det svängs åt sidan, lämnar filmbanan
helt fri och lättillgänglig för inspektion
och rengöring.
Ny
placering av kassettmunstyckena
förebygger filmrepning.
För att nedbringa repningsrisken i
kassettmunstyckena ha dessa utformats och
placerats på speciellt sätt. De äro
sålunda tangentiellt anbragta, varigenom
en ändring av filmens riktning erhålles
före och efter munstycket. Filmen leds i
en svag S-form, och buckling av filmen
motverkas. Vidare medför S-formen, att
filmen blir fritt uppburen mellan ingångs-
och utgångsvalsarna och sålunda ej nöter
mot glidskenorna i släckbanan. Repning
till följd av nedslitna glidskenor och
avsättningar i kassettmunstyckena äro
felaktigheter, vilka förekommit i stor
utsträckning, men som förebyggas i
Aga-Baltic-projektorn.
Om filmen
går av: ”snabbstoppet” stoppar
frammatningen blixtsnabbt.
Snabbstoppet är helt mekaniskt och bygger
på att filmen frikopplas vid övre
matarhjulet av en skena, som glider in
mellan filmen och matarhjulet, så att
frammatningen av filmen ögonblickligen
upphör, och ljuset avskärmas, om
filmbandet skulle brista i filmbanan.
Automatiskt
”slingfinger”
ger rätt storlek på filmslingorna.
Till effektivt filmskydd medverkar i hög
grad, att filmslingorna automatiskt
erhåller lämplig storlek vid inläggningen.
Den övre slingan blir riktigt utformad av
ett fjädrande ”slingfinger”, som
manövreras automatiskt, då
objektivaggregatet svängs till körläge.
Slingan vid framkastarhjulet bildas på
liknande sätt automatiskt genom en
lämpligt utformad tillhållare för undre
matarhjulet. Avståndet mellan ljud- och
bildrutan blir härigenom exakt det rätta.
Inbyggd
tontillsats med makro-objektiv.
Beträffande projektorns ljuddel kan
framhållas, att den inbyggda tontillsatsen
med tanke på den framtida utvecklingen är
utrustad med makro-objektiv och är enkelt
kompletterbar för dubbelbandsavspelning,
som förekommer t.ex. vid stereofonisk film
och push-pullfilm. Plats finnes sålunda
även för montering av två fotoceller.
Hastighetsutjämningen har utförts efter
samma principer som används i Aga-Baltics
ljudupptagningskameror, vilket garanterar
en svajfri ljudåtergivning.
För att öka driftsäkerheten används en
dubbeltonlampa, d.v.s. en tonlampa med två
glödtrådar. Med ett enkelt handgrepp
möjliggöres omställning under körning, om
glödtråden skulle brinna av.
En enkel
filminläggning och skötsel.
För biografmaskinisterna meför
Aga-Baltic-projektorn flera fördelar.
Såväl filminläggning som skötsel är
förenklad. Tack vare
”snabbinläggnings”-grepp, ”slingfinger”
och automatisk slingbestämning kan man
t.o.m. lägga in filmen med en hand.
Flera
utföranden av Aga-Baltic-projektorn —
för stora eller små biografer.
Aga-Baltic-projektorn är normalt försedd
med direktkopplad synkronmotor, som är
anbragt vid projektorverket och ej fordrar
någon växel. Projektorn kan emellertid
även levereras för remdrift. Utförande
utan inbyggd tontillsats finnes även för
de fall, då befintlig tontillsats kan
användas. För mindre biografer kan en del
av de speciella konstruktionsfinesserna
utelämnas.
 |
 |
Projektorns inre
Kraftöverföringen sker enbart
med cylindriska spiralskurna
kugghjul, tillverkade av
högvärdigt maskinstål från
Bofors. Kraftig oljepump med
mekaniskt och magnetiskt
oljefilter.
|
Filmbanan är trefaldigt
värmeskyddad
a) Propellerbländare b)
Filmbaneinsats
Överflödig värme bortledes av:
1. Vattenkylningsmantel
2. Luftisolerat förfönster av
koppar
3. Luftisolerat bildfönster
|

Svensk färgfilmsprojektor
Aga-Baltic presenterar bredfilmsprojektor
med många finesser
Ur tidskriften Smalfilm, nr 6, juni 1945
För att
möta den väntade stora efterfrågan på
projektorer för färgfilm – efter kriget
har ju Amerika utlovat enbart färgfilm –
har AGA-Baltic konstruerat en
biografprojektor, som i första hand tar
sikte på färgfilmsåtergivningen. För att
denna skall bli den bästa möjliga
erfordras högintensitetslampor som ger
mer ljus, den projicerade bilden ställer
större krav på stadighet,
kontrastrikedom och skärpa och då
färgfilmskopiorna dels är dyrare och mer
svårersatta än svartvit film och dels
ömtåligare för skador och slitage kräves
att projektorn behandlar filmen så
skonsamt som möjligt.
Värmen
från högintensitetslampan av Brenkerttyp
i AGA-Baltics projektor avledes
effektivt med vattenkylningsmantel,
förfönster av koppar, värmereflekterande
och isolerat bildfönster samt
propellerbländare som suger luft för
kylning.
Filmdörren,
objektivfattningen
och tillhållaren har sammanbyggts till
en enhet, som kan svängas åt sidan och
då lämna filmbanan fri och
lättillgänglig för rengöring.
Kassettmunstyckena är tengentiella och
filmen ledes på sådant sätt att minsta
möjliga nötning skall uppkomma.
Vid inläggning av filmen utbildas
automatiskt filmslingor av lämplig
storlek, så att avståndet mellan ljud-
och bildrutan hålles exakt. Ett
mekaniskt snabbstopp är inbyggt och
fungerar som en tillförlitlig
brandskyddsanordning genom att
blixtsnabbt stoppa filmen och skärma av
ljuset om filmen skulle brista i
filmbanan. Skentrycket i filmbanan är
balanserat och kan ställas in med en
graderad skruv, varigenom minsta möjliga
filmtryck kan hållas samt omställningen
underlättas vid övergång mellan olika
filmsorter eller filmbaneinsatser.
Den inbyggda tontillsatsen är försedd
med macrooptik och går lätt att
komplettera för dubbelbandsavspelning
som förekommer t.ex. vid stereofonisk
och pushpullfilm. Plats finnes även för
två fotoceller. Hastighetsutjämningen
har utförts med samma principer som i
AGA-Baltics ljudupptagningskameror,
vilket garanterar en svajfri
ljudåtergivning. Tonlampa med två
glödtrådar möjliggör snabb omställning
under körning om en glödtråd skulle
brinna av.
Projektorns mekaniska uppbyggnad har
ägnats stor omsorg för att få stor
slitstyrka och driftsäkerhet. Kugghjulen
är tillverkade av manganstål och
smörjningen är cirkulerande med inbyggt
oljefilter. Den direktkopplade
drivmotorn är av synkrontyp varigenom
hastigheten blir oberoende av
nätspänningsvariationer.
Sveriges biografägare kommer säkerligen
att göra en angenäm bekantskap när de
moderniserar sina projektionsrum med
denna projektor, som tillkommit i en tid
då tillförsel utifrån är så gott som
omöjliggjord.
|

Annons i en skrift som heter Sveriges biografer
1945-46,
utgiven av Sveriges biografägareförbund.
Här
finns en manual till projektorn.


Nålmärken.

Ur
AGA-Baltic
Nyheter nr 3, oktober 1946.

Ur AGA-Baltic Nyheter nr 3, oktober 1946.
AGA-Baltic upphörde som bolag under 1946, och blir en del av AGA.
Namnet AGA-Baltic fanns dock kvar som ett varumärke.

AGA:s projektorverkstad, 1947.

Annons
i Biografägaren nr 5-6, 1949.

Annons i Biografbladet nr 3,
1951.
Lamphuset är tillverkat av AGA och heter
Brilliance, avsett för större biografer.
Ljuskällan är en högintensitetsbåglampa.

Annons i Biografägaren nr 6-7, 1952.
Båglamporna
uppdelas i lågintensitetslampor och
högintensitetslampor. Vid den förra är
spänningen mätt över bågen omkring 45–55
Volt och strömstyrkan, som avpassas efter
kolens dimensioner, 15–35 A. Ljuset alstras
av positivkolets lysande krater, som har
stor ljustäthet (185 candela per mm. Dess
ljus är vitare än det som erhålles från en
glödlampa. Den maximala ljusströmmen rör sig
om 2.500 å 3.000 lm (vid 35 A). — Vid
högintensitetslampan alstras ljuset inte av
en lysande krater utan av en gas-»boll» vid
det positiva kolet. Ljuset från
högintensitetslampan har i det närmaste
samma karaktär som dagsljuset, möjligen med
någon dragning åt blått. Ljustätheten kan
drivas upp ända till 800 candela per mm2
(jfr solljus i zenit 1.000—1.500 candela per
mm2), och ljusströmmen kan uppgå
till 10.000 lm och däröver. — Även andra
lamptyper förekommer. Kvicksilverlampan är
en gasurladdningslampa av högtryckstyp.
Xenonlampan, som introducerats på senare år,
är även den en gasurladdningslampa, där
ljusbågen bildas mellan två elektroder,
inneslutna i en kvartskolv som är fylld med
ädelgasen xenon.
Av H. Lindestam och Einar Ohlsson
ur Fotografisk handbok, andra upplagan,
1958.
Redaktör Helmer Bäckström
|
AGA-nyheter nr 2, maj 1953.
|

Annons i Biografägaren nr 4-5,
1955.

Bioprojektorns
frammatningsmekanism utgörs av ett
framkastarhjul med malteserkors.
Drivanordningen omvandlar en kontinuerlig
rörelse till en intermittent (ryckvis avbruten),
som matar fram en filmruta och låter den sedan
stå stilla ett ögonblick för projektion. Korset
är i regel 4-delat och löper i ett oljebad.
|



AGA-nyheter nr 2, maj 1953.

Aga-Baltics
optiska tontillsats, slutet av 1950-talet
1: Tonlampa.
2: Fotocell.
3: Skruv för sidoinställning av spalten.
4: Prisma.
5: Skruv för bländare som begränsar ljusflödet
från tonlampan; genom att vrida på skruven kan
man ställa in lika ljusstyrka på de två
projektorerna.
6: Låsskruv för tonoptik.
7: Tonoptik.
8: Roterande tonvals med film.
9: Ljusledare.
10: Intag för fotocellkabel.
11: Svänghjul.
|

Magnettontillsats.
Foto:Hanno-Heinz Fuchs
© Svenska Filminstitutet

Den här
AGA-projektorn är tillverkad 1948 och
levererades till biografen China i Örebro.
Därefter användes den under 25 år på Svensk
Filmindustris huvudkontor på Kungsgatan 36 i
Stockholm, och sedan på SF:s nästa huvudkontor i
Münchenbryggeriet 1985-1995.
Nu (2015) står projektorn i Filmhusets foajé i
Stockholm. Den är utrustad för sepmag, d.v.s.
möjlighet att köra separat 17,5 eller 35 mm
magnetfilm. Sepmag-enheter behövdes när man
skulle titta på dagstagningar, beskåda resultat
av klipparbete eller kontrollköra slutmixad
film.
Modellen är en gammal Ultra (AGA:s beteckning)
som i efterhand försetts med inbyggt elskift.
Den har även ett Cinemascope-objektiv,
tillverkat av AGA:s dotterbolag AGA–Bausch &
Lomb i Stockholm. Också lamphuset, som heter
Luminette, är tillverkat av AGA och var avsett
för medelstora och mindre biografer. Ljuskällan
var en högintensitetsbåglampa.
Du kan läsa mer om de olika AGA-modellerna i
Peter Andréns kommentar en bit ner på den här
sidan.
|

Projektorn på
bilden är en Ernemann V med sepmag-enhet från
AGA-Baltic. Lamphuset är tillverkat av Brenkert
Light Projection Company i Detroit och har
modellbeteckningen Enarc (en kolbåglampa).
På den vita skylten intill gluggen uppe till
höger står:
”Det är absolut förbjudet att stå vid
projektorernas kontrollgluggar och hindra
maskinisterna i deras arbete. För övrigt får ej
obehöriga uppehållas sig i maskinrummet.” [Vet
ännu inte var bilden är tagen.]
|

År 1957 laserade
AGA-Baltic en projektormodell anpassad för
Cinemascope med krafigare objktivhållare och
kurvad filmbana. På de tidigare modellerna kunde
objektivhållaren svängas åt sidan. På den här
modellen sitter den på en släde och skjuts fram
och tillbaka i objektivets längdriktning.
|
Foto:
Hanno-Heinz
Fuchs | © Svenska Filminstitutet |
Kommentar
från
Peter Andrén:
1945 installerades den första AGA-maskinen. I
början lanserades den som ”färgfilmsprojektorn”
men det tog inte lång tid förrän den
kallades Ultra.
I Standardutrustning ingick snabbstopp,
vattenkylning, inbyggd tontillsats med
makro-optik och direktkopplad motor. Snåla
biografägare kunde dock beställa maskinen utan
vissa av dessa finesser. Kassetterna var
av kraftig plåt och hade tangentiella
munstycken.
1949 kom en billigare version kallad ”Standard”,
frostlack i stället för den fina blanka färgen,
enklare kassetter i tunnplåt och mindre
antal finesser. I princip är alltså ”Standard”
en ”Ultra” i enklare utförande.
1951 kom ”Universal” som var en avkapad
”Standard” utan några speciella finesser. I och
med att den var avkapad nedtill kunde den
monteras på projektorstativ av andra märken,
därav namnet. Ingen inbyggd tontillsats på
denna modell. Färgen var grågrön-aktig och
blank.
1954/55 kom ”Ultra 1” ; en ”Ultra” med
tontillsats med mikrooptik samt
”Ultra 2” ; en
”Ultra 1”, fast med
enkla kassetter och något ändrad
objektivfattning.
1957 kom ”Cinemascopeprojektorn”, ”CS 1”.
Den hade ett nytt stort tungt kraftigt stativ
med en stor manöverpanel. Verket var
försett med den nya objektivfattningen som man
förde fram och tillbaka,
kurvad filmbana, instickbara bildfönster
samt inbyggt elskift.
Strax följde ”CS 2” som hade en mindre
manöverpanel och saknade vattenkylning.
Fortfarande var många biografägare snåla så
även en ”CS3” kom relativt snabbt. Denna hade
det äldre mindre stativet,
enkla kassetterna, ingen vattenkylning,
inga insticksbara bildfönster samt rak filmbana.
Gemensamt för ”CS” maskinerna var att utförandet
kunde variera stort beroende på biografägarnas
önskemål. Det har även förekommit att man
har bytt ut objektivhållaren på gamla ”Ultror”
till den nya parallellförda hållaren.
Således kan man säga att det fanns 3 typer av
AGA maskiner, med vissa variationer inom
typerna. Vill man hårdra det kan man säga 2
typer eftersom ”Ultra” och ”CS” är samma
grundstomme. Det hela är en tolkningsfråga.
Innandömet ser likadant ut i alla AGA
projektorer.
|
Kommentar
från
Mats Kullander, Executive Senior Advisor på SF
Bio AB:
I min värld har projektorer varit lite som
människor. AGA har alltid känts mjuk och go,
likaså Bauer, medan Ernemann och AEG varit
hårda maskiner.
Men AGA-maskinerna hade i själva verket rätt
dåligt bildstillestånd fram till CS-modellerna.
Bauer var alltid bra, Ernemann likaså.
Min favorit är Philips
DP70, som dock kunde ha lite skärpeproblem
på CS eftersom den hade spännband och svagt
rundad filmbana men rakt bildfönster. Den hade
dessutom en lite cirkulär instabilitet.
Min favorit när det gäller kvalitet på duk är Kinoton
FP30. Svårladdad men helt överlägsen. Cinemeccanica Victoria
5 var däremot en hopplös projektor med
usel bildstilla. Victoria
8 som vi hade på Vinterpalatset var OK.
Bauer U3 som fanns bl a på Sture,
Röda Kvarn och Saga var en lite märklig maskin,
men den hade bra bildstilla och var lätt
att jobba med, även om den krävde mycket
omvårdnad.
Min favorit när det gäller bild, ljud,
service, pålitlighet och lätthet att jobba
med är utan tvekan Bauer
B11, som fanns på Skandia på
Drottningatan, Camera i Täby och Vågen i
Skärholmen. Värst att jobba med var Bauer
U2, alldeles för många valsar och
möjlighet till felladdning.
|
|
|
Till
startsidan
|
|
|