Inspelningsutrustning för ljudfilm

Previous Home Next

sf20_035



© 1930 AB Svensk Filmindustri


Ur NKI:s korrespondenskurs i ljudfilmsteknik 1949-61,
författad av Anders Djurberg:


Kerrcelloscillografen baserar sig på användandet av s. k. polariserat ljus.

Från tonlampan koncentreras ljuset mot ett nicol-prisma. På grund av detta prismas egenskaper kommer ljuset, efter att ha passerat genom detsamma, att vara polariserat i ett visst plan.

Efter nicol-prismat passerar det polariserade ljusknippet genom kerrcellen.

Denna består av en med nitrobenzol fylld glasbehållare, i vilken två metallplattor är placerade på något avstånd från varandra. Plattorna står i förbindelse med upptagningsförstärkarens utgångskontakter. Kerrcellen har samma egenskap som nicolprismat, nämligen att den polariserar ljuset, men polariseringsplanets läge är beroende av spänningen mellan metallplattorna i cellen.

När kerrcellens polariseringsplan sammanfaller med nicolprismats, genomsläpper den allt det polariserade ljuset. Men om spänningen mellan kerrcellens plattor ändras så att dess polariseringsplan vrids ur det läge, där det sammanfaller med nicolprismats polariseringsplan, så minskas den av kerrcellen genomsläppta ljusmängden. Ju större vridningsvinkeln är, desto mindre ljus genomsläpper kerrcellen. När vridningsvinkeln mellan polariseringsplanen nått 90° genomsläpps inget ljus.

Den genomsläppta ljusmängden är proportionell mot spänningen mellan plattorna.

Genom ett linssystem, t. ex. en cylinderlins, koncentreras det av kerrcellen genomsläppta ljuset i en smal linje på filmens ljudband.


Ur Nationalencyklopedin:

Kerr-cell
ultrasnabb elektrisk slutare för ljus, vilken bygger på Kerr-effekten. I en tidig version används en cell med nitrobensen (med mycket stor Kerr-effekt), försedd med två kondensatorplattor. Den belysta cellen placeras mellan två polarisatorer. En elektrisk puls över cellen släpper genom mycket snabba ljuspulser, ner till nanosekunder. Snabbheten begränsas av trögheten hos den elektriska styrningen. Om man utnyttjar det elektriska fält som framkallas av kraftiga laserljuspulser kan slutartiden nerbringas till pikosekunder.

Den tyske fysikern August Karolus patenterade 1924 en kerrcell, ofta benämnd karoluscell. Cellen användes för att överföra bilder på elektrisk väg under 1920- och 1930-talen, men den kom också till användning som oscillograf i Klangfilms första optiska tonkameror. Med en kerrcell blev det optiska tonspåret av varierande täthet, och såg ut ungefär som en streckkod.

Kerr-effekten, d.v.s. elektricitetens inverkan på ljusets spridning, upptäcktes 1875 av den brittiske fysikern John Kerr.

Nicols prisma (efter William Nicol), kalkspatprisma, så utformat att genomgående ljus blir planpolariserat. Kalkspat är dubbelbrytande, vilket innebär att ljus delas upp i två strålar, en ordinär och en extraordinär, som är polariserade i mot varandra vinkelräta riktningar. Den extraordinära strålen kan passera genom prismat medan den ordinära strålen totalreflekteras i ett skikt av kanadabalsam.


Till startsidan