Framkallningsmaskiner i Svensk Filmindustris laboratorium i Råsunda

Previous Home Next



Framkallningsmaskin tillverkad av Debrie och inköpt 1931. Mörkrumssidan.

© AB Svensk Filmindustri




Modernisering i Filmstaden.
Med ljudfilmen ha åtskilliga ändringar framkommit, när det gäller framställandet och framförandet av film. Bakom det för allmänheten mer synliga förändringarna ha andra icke mindre viktiga åstadkommits. Betydliga omläggningar av laboratoriearbetet ha blivit en ofrånkomlig följd. Även om redan stumfilmen fordrade en omsorgsfull behandling, måste ljudfilmen genomgå en ännu noggrannare procedur för att motsvara de anspråk, som ställs på den.

Svensk Filmindustri tog igår pressen med på en rundvandring i de nyinredda laboratorielokalerna i Filmstaden i Råsunda. Man har inköpt en kombinerad framkallnings-, tvätt-, skölj-, och torkningsmaskin från den framstående franska firman Debrie i Paris.

Inmonteringen och de därav föranledda omdaningarna och utvidgningarna ha varit av genomgripande slag. Ehuru anläggningen icke varit så färdig att den förut kunnat visas, har den redan tagits i bruk bl.a. för filmen ”En natt”, där den lyckade ljudkvalitén till avsevärd del får skrivas på den nya anordningens konto.

Den nu färdiga installationen, som är den enda i Skandinavien, medför även vissa besparingar i fråga om arbestkraft.
Stockholms-Tidningen, den 23 september 1931

Mer att läsa här.




Dagsljussidan. Ttorkskåp, alltså två framkallningsmaskiner för kopiefilm.
Tvåan installerades några år senare.


© AB Svensk Filmindustri




En annan framkallningsmaskin i SF:s laboratorium,
också den tillverkad av Debrie men av något senare datum och avsedd för negativfilm.

Enligt John Egemark var SF:s första framkallningsmaskin avsedd för positivfilm.
Man började maskinframkalla negativfilm först 1934.


Några rader ur kapitlet Filmens laboratorieteknik
författat av Stellan Dahlstedt
och som finns att läsa i Helmer Bäckströms
Fotografisk handbok från 1958 (andra upplagan).

Filmen framkallning
Den första process som filmen genomgår sedan den lämnat ateljén är framkallningen. Denna sker i speciella framkallningsmaskiner, i vilka det exponerade negativet matas in med konstant hastighet och på bestämd tid passerar de olika baden. Dessa bad förvaras i tankar, och filmen förs ned i tankarna i slingor som hålls sträckta med rullar vid tankarnas botten, s.k. dykare. Vissa bad, särskilt själva framkallningsbadet, hålls i livlig cirkulation med pumpar. Förutom maskintankarna finns förrådstankar för framkallningsvätskorna samt ibland även cirkulationstankar. (...)

I den enkla maskinen för svartvit film har man endast fyra behandlingsmoment: framkallning, mellansköljning, fixering och slutsköljning. Vid färgframkallning är maskinerna betydligt mer komplicerade och i princip olika för olika färgsystem. Framkallningen avslutas med att filmen passerar ett torkskåp, i vilket varm men ej alltför torr luft cirkulerar. (...)

I regel har man skilda maskiner för negativ och positiv. Dessa båda material har ju helt olika egenskaper och skall framkallas till helt skilda gammavärden, varför framkallningens sammansättning inte kan vara densamma. Vid liten drift kan man klara sig med en maskin med särskilda tankar för negativ och positiv. (...)

Det är vanligt att framkallningsmaskinen placeras i mörkrum och att endast torkskåpet är framme i dagsljuset, men tendensen är att övergå till att placera hela maskinen i dagsljus.




Med jämna mellanrum framkallades sensitometerremsor, där svärtningstappar var exponerade.
Dessa remsor mättes i en densitometer. Mätresultaten var sedan till ledning för framkallningspersonalen.

Till startsidan