Kopieringsmaskiner i Svensk Filmindustris laboratorium i Råsunda

Previous Home Next

06_096

Bell & Howell modell D, lanserad 1912.




© AB Svensk Filmindustri

Principen för en Bell & Howell-printer:
Vid negativklippningen görs utstansningar för ljusväxlingar i filmens ena kant. Var stansningen är placerad varierar beroende på tillverkare. För en Bell & Howell-maskin stansade man sex rutor från varje bildklipp. En Duplex stansades fyra rutor från klippet.


Utstansning sex rutor från klippet.

När negativklippningen är avslutad analyserar en ljussättare negativet och skriver  ned på ett kort de ljusvärden som scenerna ska ha vid kopieringen.

En kopisten fäster sedan kortet på kopieringsmaskinens korthållare, laddar negativ- och positivfilmen och ställer in första scenens ljusvärde med det stora inställningsvredet med graderad skala som syns mitt på maskinen. Det finns ett 20-tal ljusvärden att välja mellan. (Korthållaren syns ovanför inställningsvredet på bilden ovan.)

Sedan är det bara att köra igång. När en fjädrande kontakt (i princip en microswitch) känner av utstansningen i kanten på negativet ändrar kopieringsmaskinen ljusnivån till det förinställda värdet.

Innan nästa bildklipp måste kopisten hinna ställa om inställningsvredet till nästa värde som anges på kortet.

Bild och ljud kopieras separat i två körningar.




På äldre kopieringsmaskiner ändrade man kopieringsljuset genom att variera spänningen till lampan, men den metoden fungerade bara om kopieringsmaskinen gick långsamt. Eftersom en Bell & Howell modell D gick förhållandevis snabbt fick lampan lysa med ett konstant ljus. Ljusförändringarna utfördes istället på mekanisk väg med en bländare.

När ljudfilmen gjorde sitt intåg använde SF sina kopieringsmakiner från Bell & Howell för att kopiera ljudet. Det gick ju inte att kopiera ljud med en step-printer (exempelvis en Duplex), till det behövdes en printer med kontinuerlig drift.

Här kan du läsa om SF:s laboratorium i Råsunda.





Här finns mer att läsa om Bell & Howell modell D.




Kopieringsmaskin tillverkad av Debrie i Frankrike.
Modellen heter Matipo, och är en step-printer lanserad 1928.
Svensk Filmindustri köpte sin första 1931.
(Den här bilden kommer inte från SF.)
Här finns broschyrer.



Kopieringsmaskin från Debrie i ett modernare utförande. Den här kan kopiera in texter samtidigt med bild och ljud. (Bild från SF.)

Perforerade s.k. växlingsband med avlånga utstansninger hänger från maskinen. Två hål i par ställer in maskinens kopieringsljus mellan ljusvärde 1-20.



Debrie valde att placera sina utstansningar för ljusväxling i övergången från en scen till en annan, alltså över själva klippet, och att ha avkännaren sex rutor före klippet. Det låter ju problematiskt. Lösningen blev att pausa ljuskontrollremsans frammatning under sex rutor med hjälp av en fördröjningsenhet.



Så här ser det ut när man gjort utstansning över ett klipp.

Debrie bytte så småningom metod för att reglera ljusflödet i sina kopieringsmaskiner och valde att i stället använda ett perforerat band med runda bländarhål som löpte mellan lamphuset och bildfönstret.





Här stansar ljussättaren ett växlingsband till en kopieringsmaskin tillverkad av Debrie.

Till startsidan