”På första balkongen manövreras allt vindsmaskineri, och där är i fondförlängningen den mekaniska åskapparaten placerad.

Denna består av två större lådformiga trummor, som äro anbringade i en ställning mot varandra. Mellan trummorna, som äro rörliga, befinner sig en axel, försedd med en mängd ledade trumpinnar. De kunna sättas i rotation med motorkraft och ljudet regleras genom en draglina, som ökar eller minskar avståndet mellan trummorna.

En annan åskapparat består av en trätrumma, som går utmed ena scenväggen från tredje balkongen ned i källaren. Den har upptill två behållare, som fyllas med rullstenar. I väggarna förekomma vissa utskjutningar, avledarejärn, som kasta stenarna från den ena väggen till den andra, varigenom ett starkt bullrande ljud åstadkommes. Denna åska kallas stenåskan.

Blåstmaskinen har sin plats på andra scenbalkongen i fonden. Det är en 1,5 hkr. likströmsmotor, som gör 1.150 varv i minuten och har i axeländan ett träkors, i vilket äro insatta en del koniskt formade mässingsrör. En äldre vindapparat finnes också, bestående av en cylinder med långväggen ersatt av ribbor, över vilka en duk är spänd. Genom ribbornas nötning mot duken, när cylindern vevas runt, uppstår ett ljud, som är förvillande likt vindens tjut.

Regnapparaten, som även har sin plats på någon av balkongerna, eller scenen är av ungefär samma typ, d. v. s. en cylinderformig trumma, som kan vevas runt. I dess inre äro en mängd pinnar fästade. Den är delvis fylld med torkade ärter, och när den svänges runt åstadkommes ett regnets smattrande motsvarande ljud.”