Tidiga drömmar om stereofoniskt ljud på biograferna

Man hade inte hunnit visa många filmer för betalande publik förrän branschens eldsjälar fick idén att sätta ljud till bilderna. Skälet var förstås att ljudet gjorde filmupplevelsen starkare. När så det optiska ljudet just hade gjort sitt intåg började man av samma skäl arbeta på att åstadkomma stereofoni och flerkanalsåtergivning.

1935 - Abel Gances film Napoleon visas med ”stereofoniskt ljud” i Paris. Egentligen handlar det om en teknik att skicka filmens monoljud till olika högtalare placerade runt om i biografens salong. Abel Gance och André Debrie hade patenterat metoden 1932.

Så här beskriver tidskriften La Cinematographie Française, 16 mars 1935, Abel Gance och André Debries teknik. Citatet är hämtat ur boken The classic French cinema, 1930-1960, av C. G. Crisp:

”Sound projection through Multiple Speakers”.
The aim is to draw the spectators into the action of the film, by creating a sound environment that enriches the film quality. This is achieved by placing several speakers at different sites around the cinema—for instance behind the screen, on the sidewalls of the cinema, on the back wall, on the ceiling, on the floor, etc. These speakers can work either separately, in series, or simultaneously. Take the case of a plane appearing in the distance on the screen and making as if to pass over the audience. The sound of the motors, at first scarcely perceptible, will increase as the plane moves into close-up; and finally the speakers in the back wall will take over from the ceiling. The aural impression of a plane passing over the spectators will thus be achieved.

1936 - ”One of the highlights of the early use of Klangfilm equipment was the first two channel stereo recording of complete acts of operas during the Richard Wagner Festival at Bayreuth in 1936. These recordings (sound only) were made by Hans Wohlrab on two sound recorders (for overlapping). Each of these was equipped with two modulators and recorded a stereo double variable-area track. Results were presented in a Berlin cinema theater before an invited audience which was deeply impressed by hearing theater stereo music for the first time.”
Wohlrab, H.C.: Highlights of the History of Sound Recording on Film in Europe.
Presented at the 94th AES Convention, 1993 March 16-19, Berlin.

1938 - Biograferna China, Draken och Palladium i Stockholm har utrustats med ljudanläggningar från AGA-Baltic som är omkopplingsbara mellan mono, stereofoniskt ljud och push-pull.

1939 - Här följer ett citat från en artikel
ur Teknisk tidskrift, 24 juni 1939, med rubriken ”Modern svensk ljudfilmsapparatur”, skriven av Evert Aulin och Arne Hjortzberg: Det senaste utvecklingssteget inom ljudfilmstekniken är införandet av s.k. stereofoniskt ljud. Detta innebär, att man vid inspelningen begagnar sig av två separata upptagningsaggregat. Det av aggregaten upptagna ljudet upptecknas på ett gemensamt ljudband sida vid sida. Även vid återgivningen användas två helt separata kanaler, vilka avslutas med var sin högtalare. Det är på detta sätt möjligt att bibringa åhöraren intrycket av att ljudkällan har både en viss utsträckning och ett visst definierat läge i rummet, vilket bidrager till att öka illusionen. Märkvärdigt nog, synes även en stereofonisk återgivning direkt inverka på åhörarens uppfattning av ljudets frekvenskaraktär.”


Från Biografägaren, 19 november 1938:



Stereofonisk ljudupptagning — redan verklighet i Filmstaden.
Aga-Baltic går i spetsen.
Från Biografägaren, 3 juni 1939.

På bilden syns Aga-Baltics nya ljudupptagningsanläggning, som kan användas för såväl stereofonisk som push-pull upptagning. Vad som särskilt frapperar är apparatens enkelhet — men genom en långt driven centralisering och rationalisering har man lyckats sammanföra alla delar till detta enda aggregat. Aga-Baltics forskningslaboratorium har alltid noga följt utvecklingen inom ljudfilmens alla områden. Ett bevis på firmans värdefulla insatser såsom pionjär är bl.a. att Aga-Baltic i dagarna levererar till Filmstaden, Råsunda, den första av denna ljudupptagningsapparat, typ ”Stereofonic”. Konstruktionen som påbörjades redan för ett par år sedan förelåg för ett par månader sedan fullt färdig i sin slutgiltiga utformning. Den stereofoniska filmens genombrott torde ännu dröja något, men det är med tillfredställelse man noterar att den svenska industrin även på detta område intager en ledande ställning. På återgivningsområdet har Aga-Baltic även redan för ett år sedan till de stora Stockholmsbiograferna såsom China, Draken, Palladium m.fl. levererat antäggningar, omkopplingsbara för såväl stereofonisk som puch-pull film.



Aga-Baltics nya ljudupptagningsapparat, typ ”Stereofonic”.

Klicka här om du vill läsa mer om kameran.

1939 - Klangfilm visar testfilmer med stereofoniskt optiskt ljud på biografen Rigoletto i Stockholm.

1940 - Fantasia får sin Sverigepremiär på biografen Saga den 7 oktober 1942, men utan Fantasound. Europa Film har istället låtit AGA-Baltic installera tre s.k. cellhögtalare bakom duken [vänster-mitt-höger], och återger filmens ljud med s.k. bred ljudfront. Filmkopian har ett vanligt optiskt ljudspår i mono.


Vad kunna vi vänta oss av utvecklingen?
av civilingenjör Arne Holtzberg
ur Svenskt biograf- och filmfolk i ord och bild, 1940

”Efter tio års utveckling synes det, som om ljudfilmstekniken nu nått en punkt, där den kan stanna och hämta andan. Oavlåtliga strävanden efter att förbättra ljudåtergivningens kvalitet ha krönts med framgång, och när man i våra dagar lyssnar till en ljudfilm framförd med en modern apparatur, har man ej längre känslan av att lyssna till »konstgjord» musik. Men samtidigt med teknikens utveckling ha även publikens fordringar skärpts. Hittills har ljudfilmen varit så att säga endimensionell, men redan för ett par år sedan började man i laboratorierna experimentera med det stereofoniska ljudet. Avsikten med detta förfarande är att erhålla ett naturligare och mera fristående ljud. Första gången detta system provades officiellt var vid en överföring av ett orkesterprogram mellan Philadelphia och Washington. Ljudet upptogs i Philadelphia i tre skilda mikrofonkanaler, vidarebefordrades till Washington per tråd och utsändes genom tre grupper av högtalare. Resultatet blev utomordentligt, och Amerikas förnämsta ljudexperter förklarade detta vara den framtida metoden för återgivning av ljud. Senare experiment visade, att två separata kanaler voro tillräckliga för erhållandet av den eftersträvade illusionen.

Vid detta systems tillämpning på ljudåtergivningen måste man sålunda arbeta med två helt skilda kanaler, d.v.s. dubbla mikrofoner vid inspelningen, dubbla ljudband på filmen, dubbla förstärkare och dubbla högtalare vid återgivningen.

Även i Tyskland har mycket arbete nedlagts på denna sak - i synnerhet av den tyska firman Klangfilm, vilken demonstrerat ljudet såväl i Tyskland som i Sverige med övertygande resultat. I Sverige har man ej heller varit overksam, när det gäller stereofonisk forskning, och resultatet är, att den kanske första fabriksbyggda stereofoniska upptagningsanläggningen i världen nyligen lämnat Aga-Baltics verkstäder för att installeras i Svensk Filmindustris ateljéer i Råsunda.”




 
© AB Svensk Filmindustri

Tonkamera för stereofonisk upptagning
monterad på manöverpulpet och
tillverkad av Aga-Baltic.
Här finns fler bilder.

Biografägaren, 15 maj 1940:

Aga-Baltic.
Som redan försports kommer Aga-Baltic i år på kongressen med en serie intressanta nykonstruktioner. Tillverkningen har kunnat äga rum ostörd av tidens oro och har dessutom fått ökat stöd av den självförsörjningspolitik, som blivit allt mer förhärskande här i landet. Konstruktörerna ha konsekvent följt stereofoniprincipen, vilken, oavsett tidpunkten för det stereofoniska ljudsystemets införande, redan nu medfört många synnerligen beaktansvärda fördelar. — I detta sammanhang kan nämnas, att Aga-Baltics till Filmstaden senast levererade ljudupptagningskamera möjliggör upptagning av stereofonisk film. — Aga-Baltic presenterar sålunda på kongressen bl.a. en sådan Ultramodern ljudkedja som ”Tontillsats typ Stereofonic — Stereofonic-förstärkaren — Cellhögtalaren”.

(...)
Stereofonic-förstärkaren, som är den största i serien, består av två exakt lika förstärkarenheter sammanbyggda i ett stativ med erforderliga kontroll- och omkopplingsanordningar. Den är konstruerad för stereofoniskt ljud och är sålunda direkt anslutningsbar till tontillsatser med dubbla fotoceller.

Från Biografägaren, 20 december 1944:


1950 - Vid premiären av Ingmar Bergmans Till glädje på biografen Spegeln i Stockholm återges filmens musikpartier i så kallad bred ljudfront, med hjälp av två extra cellhögtalare placerade på vardera sida om scenen. Dialogen ligger i mitthögtalaren, musiken i alla tre. Extrahögtalarnas ljudstyrka regleras för hand från salongen.

1953 - Den 18 december har CS-filmen Den purpurröda manteln premiär på Rigoletto. Signaturen Robin Hood (Bengt Idestam-Almquist) skriver i sin recension i Stockholms Tidningen: ”Det stereofoniska ljudet är i och för sig bra, men bemästrades inte på Rigoletto. Det ekade. Ibland tyckte man att sjungandet kom från vestibulen bakom ens rygg.” Enligt samma tidning finns det trettio högtalare placerade på olika ställen i salongen.

1954 - Om magnetljud på biografer.

1957 - Det görs en magnoptisk visningskopia till filmen En djungelsaga. Förutom ett vanligt optiskt ljudspår har kopian också två magnetiska spår, placerade på ömse sidor om perforeringen. På det ena magnetspåret finns ljudet för högtalaren bakom duken, och på det andra spåret (effektkanalen) finns ljudet för de högtalare som placerats ute i salongen. Från effektkanalen hörs gatuljud, åska, skogens fåglar och en del musik. Allt ljud är i mono. Magnetbeläggningen utförs av Ragnar Wendin i Stockholm.