En ”Line source”-högtalare ger med sitt långsmala högtalarmembran en god utbredning av ljudet i sidled, medan den har en snävare återgivning i vertikalplanet.
Bernt Malmqvist på Pearl Mikrofonlaboratorium AB blev intresserad av den här tekniken och år 2004 kom han att lansera en rektangulär mikrofonkapsel med längd-breddförhållandet 7:1. Den fick namnet ELM.
ELM-kapselns form resulterar i att mikrofonen blir en kardioid i horisontalplanet och en tillplattad kardioiod i vertikalplanet, speciellt vid höga frekvenser. Om man placerar en ELM-mikrofon vertikalt är alltså känsligheten för ljud från golv och tak mindre än från sidorna.
En ljudtekniker, som är väl förtrogen med ELM-mikrofonens egenskaper, kan exempelvis bli av med oönskade reflexer och få bättre separtion mellan instrumenten. Kapselns karaktär gör också att ett något längre mikrofonavstånd kan användas, vilket uppskattas på opera- och teaterscener. ELM-mikrofonen har också visat sig ge mycket bra resultat vid inspelning av piano och flygel.
En ELM-kapsel har en ovanligt jämn frekvenskurva upp till mer än 20 kHz. Membranytan är dubbelt så stor som en 1"-kapsel vilket ger ett mycket lågt brus.
