Debrie Parvo

Joseph Jules Debrie grundade Établissements J. Debrie, i Paris 1898.
Sonen, André Debrie, tog över företaget 1918-19.

1908 sökte J. Debrie patent på en filmkamera som fick namnet "Le Parvo" (latin: liten, kompakt). Försäljningen kom igång året därpå och kameran blev mycket populär.

De första modellerna av Debrie Parvo var byggda i trälådor, på klassiskt vis. Kameror med höljen av metall introducerades 1922. Möjlighet till elmotordrift kom 1924.

Modell L började säljas 1926. Bilderna nedan är av den typen om inget annat anges.

Debrie Parvo modell T kom 1929-30 och var i princip en modell L, men byggd för 300 meterskassetter och avsedd att monteras i en stor ljuddämpande låda, en s.k. blimp, som fransmännen kallade Caisson Insonore och hade måtten 66 x 60 x 29 cm.

Modell Super-Parvo lanserades 1932-33. Också den var blimpad men betydligt mindre, omkring 50 x 35 x 27 cm.
Här finns
mer att läsa om Super-Parvo.

Äldre Debrie-modeller hade sökare som gjorde det möjligt för fotografen att se motivet på filmens skiktyta, när han filmade. Och det fungerade så länge han använde en svartvit film. Den var nämligen aningen genomskinlig och kom därför att fungera som en mattskiva. Färgfilmen, däremot, var inte alls genomskinlig.

Debrie konstruerade en reflexsökare till sin studiokamera i början av 40-talet. Patenthandlingarna kom in den 4 november 1941. Modellen presenterades på Photokina i Köln 1951 och hade beteckningen Debrie Super Parvo Reflex Modell 5. Kameran vägde 82 kilo.

Så småningom lanserar Debrie även en modell av sin studiokamera med namnet Super-Parvo Color, som bland annat hade bättre bildstillestånd än tidigare modeller.

Här kan du läsa mer om Parvo-kameran och om Denis Kaufman som  under pseudonymen Dziga Vertov gjorde filmen ”Mannen med filmkameran” (1929).



350: dubbla räkneverk, 522: sökare, 815: motorfäste,
218: stänger av veven vid motordrift, 300: tachometer.






110: stoppgripare



I kamerans sökare kunde fotografen på vanligt sätt se bildutsnittet på filmens skiktyta.

Med en spak gick det att ställa om så att han, mellan tagningarna, istället såg bilden på en mattskiva av glas. En praktisk finess som kom till nytta exempelvis vid skärpekontroll, eftersom man aldrig såg speciellt mycket genom den svartvita filmen.



































Debrie Parvo modell K



Debrie Parvo modell T
för 300 meterskassetter, här utan blimp




Debrie Super-Parvo




Gösta Roosling och Ingmar Bergman
under inspelningen av Kris, 1945 (premiär 1946).




Bengt Ekerot och Ingmar Bergman
under inspelningen av Det sjunde inseglet, 1956 (premiär 1957).
Foto: Åke G. Nilsson | © AB Svensk Filmindustri

Till startsidan