Joseph Jules
Debrie grundade Établissements J. Debrie, i Paris 1898.
Sonen, André Debrie, tog över företaget 1918-19.
1908 sökte J.
Debrie patent
på en filmkamera som fick namnet "Le Parvo" (latin: liten, kompakt).
Försäljningen kom igång året därpå och kameran blev mycket populär.
De
första modellerna av Debrie Parvo var byggda i trälådor, på klassiskt
vis. Kameror med höljen av metall introducerades 1922. Möjlighet till
elmotordrift kom 1924.
Modell L
började säljas 1926. Bilderna nedan är av
den typen om inget annat anges.
Debrie
Parvo modell T
kom 1929-30 och var i princip en modell L, men byggd för
300 meterskassetter och avsedd att monteras i
en stor
ljuddämpande låda, en s.k.
blimp, som fransmännen kallade Caisson Insonore och hade måtten 66 x 60
x 29 cm.
Modell Super-Parvo
lanserades 1932-33. Också den var blimpad men betydligt mindre, omkring
50
x 35 x 27
cm.
Här finns mer att läsa om Super-Parvo.
Äldre
Debrie-modeller hade sökare som gjorde det möjligt för fotografen att
se motivet på filmens skiktyta, när han filmade. Och
det fungerade så länge han använde en svartvit film. Den var nämligen
aningen genomskinlig och kom därför att fungera som en
mattskiva. Färgfilmen, däremot, var inte alls genomskinlig.
Debrie
konstruerade en reflexsökare till sin studiokamera i början
av 40-talet. Patenthandlingarna kom in den 4 november 1941. Modellen
presenterades på Photokina i Köln 1951 och hade beteckningen Debrie
Super
Parvo Reflex Modell 5. Kameran vägde 82 kilo.
Så
småningom lanserar Debrie även en modell av sin studiokamera med
namnet Super-Parvo
Color, som bland annat hade bättre
bildstillestånd än tidigare modeller.
Här kan du läsa om Denis
Kaufman som under pseudonymen Dziga Vertov gjorde filmen ”Mannen med filmkameran” (1929).
|