Från Film-Teknik till Movie Track
Hans Eric Ahrn berättar

Efter skolavslutningen sommaren 1967 kontaktade jag Svensk Filmindustri i Råsunda och frågade om jag kunde få arbete som ljudtekniker. Då fick jag veta att SF:s ljudavdelning just blivit övertagen av ett företag som hette Film-Teknik, som också låg i Filmstaden. Så jag ringde dit, och fick komma på en intervju hos ljudavdelningens dåvarande chef Lennart Unnerstad.

Och jag hade tur. Man hade en ledig tjänst i den optiska överspelningen. Sven Skantz, som skötte den avdelningen, skulle nämligen börja mixa. Jag fick sätta igång direkt. Min lärotid blev mycket kort eftersom Sven skulle ha semester, men det gjorde nog att jag fick skärpa mig och med lite hjälp från Nils Skeppstedt rullade arbetet faktiskt på.

Min arbetsplats var från början i de gamla lokalerna på SF:s ljudavdelning. Platsen sjöd av liv. Det pågick flera inspelningar och var full fart både utomhus och inne i Filmstadens alla ateljéer. Film-Teknik hade just byggt ett nytt hus till ljudavdelningen alldeles intill sitt laboratorium, och inflyttningen hade precis börjat. Under 1968 flyttade också jag och tonkamerorna in i det nya huset. Jag blev dämed den siste att lämna Svensk Filmindustris ärevördiga gamla ljudavdelning.

© AB Svensk Filmindustri

I Filmstadens förråd fanns gott om tonkameror för 35 mm film, alla tillverkade av AGA-Baltic. Vi hade alltså många kameror att plocka reservdelar ifrån, och kunde utan bekymmer hålla den 35 mm kamera i drift som vi använde i överspelningen. Vi hade även en 16 mm kamera från AGA-Baltic, som vi så småningom byggde om till Super8, ett format som under en tid användes bland annat vid filmvisning i flygplan. När 16-kameran blev Super8 började vi istället använda en amerikansk MAURER-kamera för 16 mm.

Vi ägnade mycket arbete åt att hålla tonkamerorna i gott skick. En spegeloscillograf är som bekant den elektromekaniska del av kameran som omvandlar ljudet till ljusvariationer. Men spegelns upphängning mattades med tiden och måste därför bytas ut med jämna mellanrum. Ett arbete som krävde stor noggrannhet.

För att höja kvalitén på det optiska ljudet försökte vi hålla oscillografernas resonansfrekvens så hög som möjligt. Och vi gjorde en smalare spalt i kameran, såg till att ljuset från tonlampan blev jämnare samt byggde ny elektronik med föravkänning till noiselessenheten så att ljudets attacker inte skulle klippas och så att den kunde smyga ut utan basbump. Vi spelade dessutom in mer högdiskant på filmerna än vad som var brukligt, vilket ställde stora krav på samarbetet med labbet.

En annan väsentlig del i arbetet var ”mastringen”. Det ordet användes inte, men tydliggör här att vi anpassade mixen för det optiska mediets begränsningar. Att bara påföra all den diskant som behövdes för att motverka förlusterna skulle normalt resultera i avsevärd distorsion. Därför började vi anpassa lyftet efter programinnehållet. Vi använde flera olika typer av kompressorer och ofta en frekvensberoende limiter eller kompressor för att ta hand om de kraftigaste utstyrningarna, men ofta blev resultatet bättre om vi gjorde manuella justeringar under gång, dels genom att ändra t.ex. kompressorns arbetspunkt för att passa några vassa s–ljud eller också genom att anpassa lyftet efter programinnehållet t.ex. mellan dialog och musikavsnitt. Kanske lite våghalsigt eftersom det inte gick att backa och ta om.

Minns att jag skrev listor för varje akt om vilka justeringar som behövdes och när de skulle utföras. Om vi senare fick beställning på ett nytt tonnegativ till en film skulle ju justeringarna utföras om igen. Abba-filmen och Trollflöjten hörde till de filmer som behövde många tonnegativ eftersom filmerna såldes till flera länder. De här två filmerna blev också speciellt uppmärksammade utomlands för den kvalité vi uppnått på det optiska ljudet – som ju faktiskt var M O N O på den tiden.

Det gjordes även magnetkopior av ABBA-filmen, med stereofoniskt ljud som spelades över av Technicolor i London. Jag var med vid kontrollkörningen i London tillsammans med Berndt Frithiof som mixat filmen. Men resultatet blev inte riktigt vad vi hade väntat oss. Därför började vi efter en tid kopiera över ljudet själva. Arbetet utfördes av Berndt i Mix 1 och resultatet blev väsentligt renare och med mer högdiskant än det som Technicolor i London kunde prestera vid den här tiden.

Den optiska överspelningen blev min arbetsplats ända till år 1979, när de båda mixarna Kjell Westman och Berndt Frithiof sa upp sig för att starta eget. Sven Skantz, som nu hade blivit chef för ljudavdelningen, bad mig sitta med så mycket som möjligt i mixen under den tid som Kjell och Berndt hade kvar. Jag skulle nämligen få börja mixa.

Också den här gången blev lärotiden mycket kort. Jag hade naturligtvis under åren som gått tillbringat en del tid i mixen, och med kontrollkörningar på biografer med anledning av det optiska ljudet. Jag var dessutom svensk representant för filmljud inom ISO (International Organization for Standardization), något som gett mig en hel del viktiga kunskaper om filmmixandets förutsättningar och hemligheter. Men ändå – det gick fort.

När jag började mixa 1979 fanns det två mixstudior och en dubbstudio på Film-Tekniks ljudavdelning. Jag mixade framför allt i Mix 1, men också i Mix 2, och det var redan från början en salig blandning av långfilm, kortfilm, industri- och reklamfilm. Sedan en tid var Sven Skantz också chef för en växande videoavdelning, som tog mycket av hans tid. Kurt Holmberg anställdes därför som ljudchef och tillsammans med Börje Lindqvist och Peter Shore turades vi om att mixa.

1981 lät Film-Teknik bygga om Mix 3, som hade varit dubbstudio, till en modern lokal för långfilmsmix, och vi la ner mycket arbete på att skaffa den bästa tänkbara utrustningen.

Som fronthögtalare bestämde vi oss för Altec Lansings senaste version av deras fina 311-diskanthorn med 288-drivers och 815-bashorn med 421-drivers. Och som brukligt vid den här tiden använde vi Auratone-högtalare som surround.

Phase Linear 400-slutsteg, White:s passiva tersfilter och Urei:s elektroniska delningsfilter gav snabb och ren kraft till högtalarna.

Detta var vid tiden för DOLBY STEREO. När sedan DOLBY DIGITAL blev aktuellt kompletterade vi för 5.1-lyssningen med subwoofer och nya surroundhögtalare från JBL.

Maskinparken bestod från början av åtta kapstandrivna perfomaskiner från MWA, som med sin avancerade teknik för drivning hade mycket lågt svaj och flutter. Från början var de utrustade med DOLBY A brusreducering, senare också med DOLBY SR. Och som de flesta andra i filmmixbranschen skaffade vi ett antal DA88:or, när dessa dök upp på marknaden.



Mixbordet, ett fantastiskt NEVE-bord, var specialbeställt för filmmixning. Det kompletterades så småningom med fader automation, först ett svenskt system och senare ett engelskt.

Mix 3 utrustades redan från start med två 4-kanaliga inspelningsmaskiner, som tillsammans med mixbordets system av undergrupper och lyssningsväljare gjorde det möjligt att förmixa och slutmixa utan att låsa fast ljuden alltför mycket i varandra.

Jag kom nu huvudsakligen att arbeta i den nya studion, Mix 3 (som faktiskt döptes om till Studio 3 för att markera det nya), men arbetet fortsatte också i Mix 1 och Mix 2 som användes parallellt under ytterligare några år.

Så småningom kom de styrande på Film-Teknik dock fram till att de inte ville ha kvar sin ljudavdelning. De ville lägga alla dessa resurser på videoavdelningen, som man ansåg bättre passade in i filmlaboratoriets övriga verksamhet.

Jag antar att Film-Tekniks ledning redan från början kände sig obekväm med ljudavdelningen, som egentligen krävde ett helt annat arbetsklimat än det industriella man var förtrogen med.

1990 fick jag ett ultimatum av Film Teknik. Antingen skulle jag köpa ut och ta över Mix 3, eller också skulle jag bli uppsagd och studion läggas ned.

1991 tog jag officiellt över driften av Mix 3, och jag gav mitt företag namnet Movie Track. Jag mixade vid den här tiden nästa uteslutande långfilmer, och en stor del av dessa hade utländska producenter, ljudtekniker och regissörer, som hittade hit trots att det medförde extra kostnader. De kom främst från våra grannländer, men jag kunde även välkomna en del långväga gäster.

Någonstans runt 1995 skaffade jag en 24-bitars digital arbetsstation från AUGAN, för att komplettera med den digitala teknikens fördelar. Förutom den mycket höga ljudkvalitén och en för filmmix anpassad teknik, hade AUGAN en användarvänlig fjärrkontroll, väl lämpad för arbetet i en mörklagd filmmixstudio.

AUGAN-systemet kunde också ändra hastighet 24 till 25 bilder/sekund, och omvänt, något som tillsammans med ”pitch shift” hade börjat bli nödvändigt, eftersom filmens 24 b/s nu ofta under inspelning och efterarbete ersattes med den europeiska TV-hastigheten 25 b/s.

En hel del filmmusik blev vid den här tiden lagd i mixen direkt in i AUGAN-systemet som var kopplat till en Beta-player via RS422 för att kunna jogga rutexakt med bild, som komplement till den riktiga bilden från en Magna-Tech 35/16 high speed projektor.

AUGAN-anläggningen uppdaterades vid ett par tillfällen. Så småningom byttes också det analoga NEVE-bordet ut mot ett digitalt från SOUNDTRACS, för att erhålla fullständig automation av mixen och slippa för många AD/DA-omvandlingar.

Jag fanns kvar i Filmstaden till början av 2001. Då skulle det byggas bostäder här ute och lokalerna rivas. Men rivningen blev försenad. Mix 3 hyrdes därför en tid av vår danske vän Svend Christiansen med dubbföretaget Sun Studios, som redan hyrt in sig en tid i Mix 1 och Mix 2 efter att Film-Teknik flyttat till Frihamnen.

Mix 3 återgick alltså till att vara dubbstudio den sista tiden före rivningen.

Själv har jag fortsatt min verksamhet som filmljudtekniker, mixare, ljudläggare och ljuddesigner, nu i en mindre studio med biolyssning, godkänd av Dolby och DTS, där jag både ljudlägger och mixar. En del av utrustningen har förstås blivit utbytt eller uppgraderats till nyare versioner. Det mesta var ju redan tidigare digitalt, men jag har sparat en del äldre analog utrustning, lite som kuriosa, men också därför att den ibland kan åstadkomma sådant som den digitala tekniken ännu inte riktigt förmår.