Pathé Professional
Pathé Professional var den vanligaste filmkameran under den tidiga stumfilmsperioden. Kameran kom på marknaden omkring 1908 och var enkel men väldigt funktionsduglig. Julius Jaenzon, FSF, använde den från hans första film, ”Opiumhålan” (1911), och under alla de inspelningar av Victor Sjöström och Mauritz Stillers kända stumfilmer. Han tyckte den var enkel att jobba med och fungerade friktionsfritt. Julius Jaenzon använde Pathé-kameran långt inpå 1920-talet.


Pathé-kameran hade ett Voigtländer objektiv 51 mm, f4,5. Man kunde även köpa två Zeiss objektiv, ett 50 mm f3.5 och ett 84 mm f4,5. Magasinen var för 120 meter.

Fram till första världskriget var Pathé världens mest använda filmkamera. I en engelsk broschyr från 1915 kostade kameran £89.00 inklusive ett 51 mm objektiv och stativ.
Även i USA var Pathé-kameran vanligt förekommande under den tidiga stumfilmsperioden, t.ex. använde Billy Bitzer, ASC, kameran för att filma ”The Birth of a Nation”, regisserad av D.W. Griffith 1915.

Här två videofilmer om kameran:
http://www.youtube.com/watch?v=Z8T9fWCTfKw
http://www.youtube.com/watch?v=n6VXrcp5IFQ

Debrie Parvo
1908 sökte Joseph Jules Debrie i Paris patent på en filmkamera som fick namnet "Le Parvo" (latin: liten, kompakt). Försäljningen kom igång året därpå och kameran blev mycket populär.

De första modellerna av Debrie Parvo var byggda i trä. Kameror med höljen av metall introducerades 1922 och möjligheten till elmotordrift kom 1924.


Kameran var mycket kompakt då den hade filmmagasinen på vänster och höger sida. Man kunde vrida in en mattskiva på filmens plats för att komponera bilden och ställa skärpan. Vid filmning kunde man se bilden genom den svartvita filmen eller genom en optisk sidosökare. Kameran hade en frammatning med stoppgripare, varför bildstilleståndet var mycket bra. Flera modeller tillverkades. När ljudfilmen gjorde sin entré färdigställde Debrie en modell T, som i grunden var en modell L inbyggd i en blimp och avsedd för 300 meterskassetter.
 
http://www.filmsoundsweden.se/backspegel/parvo.html
http://www.youtube.com/watch?v=40fAuA2mehA

Debrie Parvo plagierades av flera tillverkare, bl.a. tyska Askania, franska Eclair, tjeckiska Cinephon/Slechta. Samtliga dessa kameror förekom i Sverige. Eclair hade en objektivrevolverfattning för sex objektiv, vilket gjorde det enkelt att skifta objektiv.


Det fanns en italiensk kamera med namnet Novodo som användes en del i Sverige, bl.a. har filmfotografen Rune Ericson, FSF, en Novado med undervattenshus, som har använts för undervattensbilder i flera långfilmer.

Bell & Howell 2709
1912 kom Bell & Howell med den första 35 mm filmkameran helt i metall, modell 2709. Den lanserades som ”the most precision film mechanism ever made”. Den hade en unik filmframmatning med två fasta stoppgripare på vilka filmens perforeringar träddes på och av mellan varje exponering. En av stoppgriparna stabiliserade bilden vertikalt och den andra horisontellt. Den hade en hög ljudnivå och lät som en mindre kulspruta, varför den inte var lämpad att använda i blimp när ljudfilmen kom, men användes som stumkamera långt in på 1970-talet. Bell & Howell 2709 producerades under 47 år och var den mest använda kameran i Hollywood under stumfilmstiden. I Sverige hade Svensk Filmndustri två exemplar av 2709.


Bell & Howell 2709 var den dyraste kameran på marknaden under stumfilmstiden. På 1920-talet den kostade den $3.500.

En kort film om Bell-kameran:
http://www.youtube.com/watch?v=H1_X2b1wI4M



När ljudfilmen kom krävdes tysta kameror och lösningen blev att ge dem ett ljudisolerande hölje, en s.k. blimp. Redan 1929 hade Debrie utvecklat en blimp, för sin modell T, som hade 300 meters magasin. Svensk Filmindustri införskaffade en sådan.


Debrie Super Parvo
1932-33 kom Debrie med ljudfilmskameran Super Parvo, som kom att användes under hela 30 år.


Den hade liksom tidigare Debrie-kameror ett bildfönster som kunde svängas åt sidan och ge plats åt en mattskiva, på vilken bilden kunde komponeras och skärpan ställas in. Vid filmning vreds bildfönstret med filmen in och fotografen kunde då se bilden genom den svartvita filmen. En optisk sidosökare fanns om man hellre ville använda en sådan under filmningen.

Redan 1941 hade Debrie utvecklat en spegelreflexsökare till kameran och modellen fick beteckningen Super Parvo V och blev känd under namnet Vision Reflexe.

Färgfilm
När färgfilmen blev vanlig på 1950-talet erbjöd sig Debrie att bygga om Super Parvo-kamerorna så att de fick spegelreflexsökare. Det gick nämligen inte att se igenom färgfilmen, därför fick man ta till spegelreflexlösningen. Nytillverkad fick kameran tilläggsnamnet Color och var gråmålad. Användes bl.a. till Ingmar Bergmans första färgfilm ”För att inte tala om alla dessa kvinnor” (1964).


Flera kameror med blimp användes av svenska produktionsbolag när färgfilmen fick fäste, bl.a. tjeckiska Slechta och engelska Newall, den senare var en kopia av amerikanska Mitchell NC.

Arriflex IIB/C
Arriflex IIB var en stumkamera som blev mer och mer populär. I början 1950-talet gjorde Arri en blimp till den.


Arris blimpade kamera vägde betydligt mindre än t.ex. Super Parvo Color, men begränsningen låg i att den bara tog 120 meters-kassetter. Senare gjorde Arri även en blimp och kassetter för 300 meter film. En sådan utrustning köptes till Sverige och användes bl.a. till Sveriges Radios produktioner ”Hemsöborna” och ”Markurells i Wadköping”.

Eclair Caméflex
Eclair kom 1947 ut med en spegelreflexkamera, Caméflex, med snabbväxlingsbara 120 meters magasin och med revolverfattning för tre objektiv.


Denna kamera blev mest använd som stumkamera. Filmfotografen Gustav Mandal, FSF, hade en blimp som användes till någon av de filmer som han fotograferade.

Mitchell 35R /S35R
När SFI:s Filmskola startades på 1960-talet köpte man en Mitchell R-35 med blimp.

Foto: Hanno-Heinz Fuchs © Svenska Filminstitutet

Kameran hade Mitchells objektivfattning, varför objektivurvalet var begränsat till Baltar och en zoom från Angénieux. Även Svensk Filmindustri hade en Mitchell. Den blev ombyggd i mitten av 1970-talet så att den fick BNCR-fattning, vilket gav tillgång till ett större urval av objektiv, bl.a. Canons ljusstarka serie.

Arriflex 35 BL
1972 kom Arri ut med en s.k. självblimpad kamera, Arriflex 35 BL. Det var ett helt nytt koncept med koaxialmagasin för 120 och 300 meter. Kameran hade objektivblimp för att göra kameran tystare framåt. Tyvärr var kameran inte tyst nog utan vanligast var att kameran täcktes med en filt eller täcke som fick göra tjänst som mjukblimp. För att få kameran ännu tystare gjorde Bengt Schöldström på Svensk Filmindustri en ljuddämpande låda av glasfiber.


Under slutet av 1970-talet och under 1980-talet gjorde Arri förbättrade modeller av Arriflex 35 BL, med beteckningarna 2, 3, 4 och 4S, där S:et står för Silent. Först med denna kameramodell blev 35 BL tyst. Objektivblimpen slopades och kameran fick PL-fattning.

Panavision Panaflex
Panavision i USA hade 1972 lyckats göra sin Panaflex tyst nog att använda utan blimp eller täcke, och gjorde under de följande åren förbättrade modeller med beteckningar som Gold, Millennium, Platinum.


RE Film, Rune Ericson, FSF, kom att bli agent för Panavision i Skandinavien och fick Panavision att göra en 3-perf version som användes bl.a. till filmen ”Mälarpirater”. Jörgen Persson, FSF, använde Panaflex till flera filmer och TV-serier, bl.a. ”Den goda viljan”.

Cinema Products XR-35
Till inspelningen av filmen ”Mina drömmars stad” (1976) köpte Svensk Filmindustri in en kamera i blimp, XR-35, gjord av det amerikanska företaget Cinema Products.


XR-35:an var byggd kring en Mitchell NC och hade BNCR-fattning, spegelreflexsökare och kristallstyrd motor. Tyvärr var den inte tyst nog för ljudtagningar och blev därför sparsamt använd.

Moviecam
Först med att få en europeisk kamera riktigt tyst var österrikiska Moviecam. Fritz Gabriel Bauer heter en f.d. ingenjör och filmregissör som gav sig tusan på att göra en riktigt tyst 35 mm kamera. Moviecam användes i Sverige för första gången 1983 av filmfotografen Roland Sterner, FSF, till filmen ”Älska mig” i regi av Kay Pollak.


Moviecam kom att göras i flera modeller; Super America, Compact och SL. Svensk Filmindustri köpte in en Moviecam som kom att användas till många filmer.

Aaton 35
Aaton lanserade en 35 mm kamera i början på 1990-talet, i liknande design som deras 16 mm kamera, med snabbväxlingsbara 120 meters-magasin. Det blev flera modeller av Aaton 35, och ständiga förbättringar ledde fram till mästerverket Aaton Penelope. Aaton planerade även att göra ett ”digitalt magasin” till Penelope, men det blev aldrig av.


Först i Sverige att köpa en Aaton 35 Mark 1 blev Mats ”Mex” Erixon. Den kameran köptes 1993 av Jens Fischer, FSF, som 1998 även köpte en Mark 3 för 3-perf och 2010 en Aaton Penelope för 2-perf. Även hyrföretagen Kameraten AB och Dagsljus AB hade Aaton Penelope.

Arriflex 535
Arri 535 kom 1990 och blev en omtyckt kamera. Med erfarenheten från 35 BL kunde Arri äntligen bygga en tyst kamera, fast det tog lång tid. Kameran hade koaxialkassetter som var lätta att ladda och den hade lätt justerbara filmslingor i kamerahuset. Dessutom PL-fattning och videosökare.


Arriflex 535 fanns hos den flesta hyrföretag och hos Svensk Filmindustri. SVT-Drama köpte en 535-kamera med tre Variable Primes objektiv. De flesta hyrbolag hade också denna kameramodell.

Arricam
Arricam blev Arris sista 35 mm filmkamera, konstruerad av Fritz Gabriel Bauer på Moviecam, sedan Arri köpt detta företag. Denna kamera fick det bästa från både Moviecam och Arri, därav namnet Arricam. Den gjordes i två modeller, Arricam Studio och Arricam Lite.

Arri har lagt ner tillverkningen av Arricam, men har delar så de kan sätta samman en kamera om det finns kunder som vill ha en ny, men det är tveksamt då det finns många begagnade på marknaden till verkligt låga priser.

En kort film om Arricam: http://www.youtube.com/watch?v=KP1yyB1Qilw