Gaumont Chronophone

Gaumonts första patentansökan av en teknik för att synkronisera en filmprojektor med en fonograf eller grammofon registrerades den 9 september 1901 och godkändes den 31 juli 1902. Anläggningen fick namnet Chronophone. Fram till 1910 prövade Gaumont flera olika synkroniseringsmetoder och många patent söktes.

Exempel på inspelningar från 1905:
Mayol – ”La polka des trottins
Dranem – ”Five o' Clock Tea
Dranem – ”Le Vrai Jiu-Jitsu
Polin – ”L'anatomie du conscrit

En affisch från 1908 som visar Gaumonts ljudåtergivningsutrustning för biografer. Här heter tekniken Chronomégaphone och är konstruerad för riktigt stora lokaler. Förstärkningen av ljudet i den här anläggningen ske nämligen med hjälp av komprimerad luft. Gaumont lanserade den här förstärkartekniken för biografändamål 1906. Den bygger på Parsons Auxetophone från 1903.




En Chronomégaphone-anläggning från 1912.



En vevgrammofon tillverkad 1907 av Pathé.
Ljudet förstärks här med hjälp av en handvevad luftkompressor.



Tekniken utvecklades. År 1910 kunde Gaumont
överge metoden att använda förinspelat ljud
och istället spela in ljudet samtidigt med bilden.

Här kan du läsa om Stockholms-premiären
på Gaumonts talande film i december 1913.

Scrolla ner om du vill se principcheman
från två av Gaumonts många patent.

Till startsidan





Här, i Gaumonts anläggning från 1901, drevs fonografen eller grammofonen på vanligt sätt av en fjäderdriven motor.
På dess axel fanns en givare som med hjälp av en spänningskälla skapade ett roterande magnetfält som via åtta kablar drev projektorns motor.
Klicka här om du vill läsa patenthandlingarna i sin helhet.

(Äldre filmljudtekniker kan här säkert ana principen för de Rotosyn-anläggningar
som från mitten av 1950-talet användes för att synka projektor och perfomaskiner vid mixning.)




Bilden, som kommer från ett patent Gamont sökte i december 1902, visar några metoder
för att korrigera det synkfel som uppstått när projektor och fonograf inte startat samtidigt.




Ur Numa Petersons katalog från 1909.