Fribergs Filmbyrå
Ur
Biografägaren, 1935

Kvartsekeljubileerna hava hittills varit ganska sällsynta inom filmbranschen, men ett av vårt lands äldsta filmföretag, A.B. Fribergs Filmbyrå, kan på nyåret fira 25-årsdagen av sin verksamhet i Stockholm. Den 1 januari 1911 flyttade nämligen denna firma officiellt till huvudstaden, där den till en början etablerade sig i en liten kontorslokal vid Kornhamstorg.

Som de flesta branschmän torde vara bekant, hade den Fribergska filmuthyrningen dittills varit förlagd till Karlskrona, där firmans grundare, byggmästare C.A. Friberg, redan omkring sekelskiftet började bedriva biografrörelse. När kinematografien mera på allvar gjorde sitt inträde i vårt land var den framsynte byggmästaren en av de första, som intresserade sig för den nya företeelsen och insåg dess kommersiella möjligheter med påföljd att han snart öppnade en biograf i sin fastighet vid Hoglands park i Karlskrona. För biografen behövdes film, och då sådan icke fanns att få i tillräcklig utsträckning inom landet, köpte han själv från utlandet. Sedan han spelat filmerna på sin egen biograf, hyrde han ut dem, och allt efter som filmlagret växte och nya biografer kommo till, blev filmuthyrningen en särskild affär vid sidan av biografrörelsen.

(Redan 1906 var Gustaf Friberg ”filmgubbe” hos byggmästare C. A. Friberg i Karlskrona, och han hyrde med frejdigt mod ut sina 700-meters program till veteranerna C.W. i Luleå, Linne Boden och Rådström senior i Söderhamn. Och naturligtvis till många, många andra. Hyrde ut kanske är fel sagt, det borde kanske sägas sålde, för på den tiden såldes praktiskt taget all film till biografägarna. Priset varierade från 10 till 45 öre per meter).

Det dröjde ej många år förrän filmlagret omfattade hundratals olika nummer och filmuthyrningsverksamheten krävde en mera central placering, varför herr Friberg beslöt förlägga sin filmbyrå till Stockholm. Som chef för företaget medföljde den då endast 25-årige Axel Håkansson, som sedan några år varit anställd på filmbyrån i Karlskrona.

Vid denna tid började de s.k. långfilmerna att inspelas och ett av de första stora ”slagnumren” på världsmarknaden var ”Quo Vadis?” en italiensk film, som inköptes av Axel Håkansson och blev en efter förhållandena lysande affär för filmbyrån. Efter ett par år ombildades firman till aktiebolag och flyttade till G:la Kungsholmsbrogatan 27. Bland filmerna från detta skede äro att nämna ”Kampen mot den vita slavhandeln”, ”Fångad i storstaden”, ”Neptuns dotter”,”Guldgrävare i Alaska”, ”Kapten Alvarez”, seriefilmen ”Mästernyckeln” m.fl., vilka alla voro den tidens större eller största succéer och gjorde firman förtjänt av det i annonser ofta använda epitetet ”specialfirma för slagnummer”.

År 1916 inflyttade bolaget i den nybyggda fastigheten Drottninggatan 71 C, där den hade sina kontors- och lagerlokaler i fem år. På våren 1919 drabbades filmbyrån av en svår eldsolycka, som höll på att ödelägga icke blott filmlagret utan hela fastigheten, och gjorde film- och brandmän uppmärksamma på filmens stora eldfarlighet. Elden utbröt i ett filmskarvningsrum på morgonen just som kontoret öppnades, men hur den uppkommit blev aldrig utrett. Tack vare att branden inträffade på våren och en del av lagret räddades vållade den inte nämnvärt avbrott i filmuthyrningen. Av de förstörda filmerna hunno kopior anskaffas under sommaren. Från de år Fribergs residerade vid Drottninggatan minnas vi filmerna ”Gudarnas dotter”, ”Jungfrun av Orleans” med Geraldine Farrar, ”Två städer” med William Farnum, seriefilmen ”Den glömda staden” (”The Lost City”), den första stora djungelfilmen, ”Samhällets olycksbarn”, bibelfilmen m.fl.

Från Drottninggatan flyttade Fribergs år 1921 till Mäster Samuelsgatan 71, där tidsenliga lagerlokaler inretts för ändamålet. Nya filmbolag hade växt upp, men Fribergs hävdade alltjämt sin plats i konkurrensen och många uppmärksammade filmer utkommo alltjämt. Den ryska filmkonsten hade gjort stora framsteg, och firman var en av de första som införde rysk film i Sverige. De större av dessa voro ”En moder”, ”Petersburgs sista dagar”, ”Den gula biljetten”, ”Storm över Asien” och ”Generallinjen”. Märkesfilmer av annan nationalitet voro ”Pompejis sista dagar”, ”Casanova”, ”Ett revolutionsbröllop” med Gösta Ekman, ”Grock” m.fl.