Fototon
av Roland Sterner, FSF


Fresnel-strålkastare av det svenska märket Fototon var vanliga i filmstudios när jag började jobba med film i slutet på 60-talet. Det var långt innan Arri och Ianiro blev dominerande på filmljussidan. Fototon-strålkastarna fanns i storlekarna 500 W, 1 kW, 2 kW och troligen även 5 kW. De hade helgjutna hus, och det är just det som gjorde dem så unika.

När Stockholms Filmskola, där jag tidvis jobbade på 90-talet, flyttade till källarlokaler i fastigheten Hornsgatan 65, år 1992, fick vi veta att Fototon tidigare haft sin tillverkning där.

När Fototon upphörde med sin verksamhet hade lokalerna övertagits av en ljudstudio, Stockholm Recording, som hade byggt ett kontrollrum med luftkonditionering och lagt in massa ljuddämpning i väggarna. Filmskolan fick hyra lokalerna billigt om vi accepterade befintligt skick. Det gjorde vi och ägnade hela sommaren 1992 åt att riva, bygga om och måla. Filmskolan låg kvar där ända till 2009 då den flyttade till nuvarande lokaler i Västberga.

Vi fick veta att Ingenjörsfirma Fototon startades av en ljudtekniker som hette Åke Nilsson. Han bodde kvar i huset när Filmskolan flyttade in 1992 och han var då över 90 år. Han var naturligtvis glad att det kom en verksamhet till lokalerna som hade med film att göra!

Ljudtekniker Nilsson hade retat sig på att de strålkastare som filmbranschen använde, då han var verksam, var gjorda av plåt (tydligen Weinert och liknande) och dessa lampor knäppte oupphörligt när de slogs på och blev varma, och likadant när de slogs av.



Strålkastare, tillverkad av Fototon
Foto: Bukowskis

Detta störde förstås en ljudtekniker, och han funderade på att bygga filmstrålkastare av ett material som inte utvidgade sig vid uppvärmning. Detta löste han genom att hitta en passande aluminiumlegering, och han började tillverka lamporna på Hornsgatan. Vi hittade faktiskt någon enstaka obearbetad lampdel när vi rev väggarna!

När Åke Nilsson avled hittade man i husets källare ett helt förråd fullt av kolstavar för båglampor. Tekniska Museet kom och hämtade en stor del av dessa.





Åke Nilsson med en Neumann CMV3 och en parabol.




Annons ur tidskriften Radio och radioamatören, april 1934.


Biografägaren nr 9, den 9 maj 1934:
”Fototon, som tillverkar olika typer av bandmikrofoner, har i dagarna även färdigställt en ny modell för ljudfilmsupptagningar, vilken på grund av sin höga känslighet och stora tonomfång rönt allmän efterfrågan. Ett par filminspelningsbolag hava redan börjat upptagningar med densamma och kommer resultatet att inom den närmaste framtiden visa sig på biograferna.”



Enligt Bolagsverket registrerades AB Ingenjörsfirma Fototon den 28 mars 1934. Styrelsen utgjordes av Åke Nilsson, med Gustav Nilsson som suppleant. (Gustav var Åkes far och verkställande direktör i A.-B. Gustaf Nilssons Färg- & Tapethandel.) Verksamhetens ändamål var att tillverka och försälja radio- och biografartiklar samt idka därmed förenlig verksamhet.

Den 28 juli 1980 ändrades bolagsnamnet till AB Fototon.

Bolaget avfördes ur aktiebolagsregistret den 4 januari 1982.




Foto: Hanno-Heinz Fuchs / © Svenska Filminstitutet
De Fototon-lampor som fanns ute på Europa Film var svartmålade.
Nordisk Tonefilms var mörkblåa, Metronomes röda
och Sveriges Televisions hade en ljusare blå färg.




Strålkastare tillverkade av Fototon.
Etta till vänster, tvåa i mitten och femma till höger.
Ettan = 1kW-lampa, femman = 5kW-lampa.







Etta.
Fresnellinsens diameter är 15 cm.




Tvåa. Har tillhört Filmkontakt.
Fresnelinsens diameter är 26 cm.
Reglaget till höger om FK-loggan
är till för att sprida eller spetsa ljuset.
Bygeln kan flyttas till det främre fästet
om lampan har flaps eller strut som väger mycket.




Tvåa.




Tvåa.
Strömbrytaren sitter längs ner till vänster.




Tvåa.
Innanför luckan sitter reflektorn som tillsammans med lampan
går att skjuta framåt och bakåt, spridas eller spetsas.




Tvåans glödlampa. Reflektorn nedfälld.




Glödlampa, 2kW, tillverkad av Osram.




Tvåa till vänster, femma till höger.




Femma.
Strålkastaren är 85 centimeter hög.
Fresnellinsens diameter är 35 cm.

Kommentar från Hans Wallin: Om femman var spridd kom lampkroppen tätt intill fresnellinsen. Stod dessutom strålkastaren riktad rakt upp blev linsen mycket varmt. Då kunde den explodera. Metallnätet skulle fånga upp glasbitarna.

Fototon tillverkade även halvor, för 500W-lampor.




Femma.


Till startsidan