(Annons i en skrift som heter Sveriges Film- och Biografmän
utgiven av Sveriges Biografägarförbund, Stockholm i april 1920)

AKTIEBOLAGET SVENSKA BIOGRAFTEATERN stiftades 1907 i Kristianstad. Aktiekapitalet var 150,000 kr. Efter två år inträdde direktör Charles Magnusson i bolaget som dess chef. 1911 flyttade bolaget till Stockholm, och på hösten påbörjades ateljén på Lidingön. Den blev färdig vintern 1912. Samma år engagerades herrar Victor Sjöström och Mauritz Stiller. Under senare hälften av 1919 bildades genom sammanslagning av A.-B. Svenska Biografteatern och Filmindustriaktiebolaget Skandia Aktiebolaget Svensk Filmindustri med 35 mill. kronors aktiekapital.

I maj 1919 börjades arbetet med Råsundaanläggningen och i maj 1920 ryckte den första inspelningstruppen in under herr Sjöströms ledning.

Lidingöateljén hade ett ytinnehåll av 20x7 kvm. och tomten mätte 1,650 kvm. Filmstaden vid Råsunda har en areal av 60,000 kvm. Inom området ligga tre ateljéer: den stora åt norr om 40x25 kvm., den lilla åt söder om 30x18 kvm. samt den ditflyttade och utvidgade Lidingöateljén om 25x10 kvm. I filmstaden finnas dessutom en större byggnad i fyra våningar, inrymmande klädloger, regissörs- och inspicientrum samt skrädderiverkstad m. m., laboratorium, en byggnad för projektionsrum och filmskarvning, kontorsbyggnad, restaurant, målare-, snickare- och plåtslagareverkstäder, papier machékokeri, portvaktshus, fyra betongkassematter för förvaring av filmen o. s. v. Runt om byggnaderna ligger dels öppen, dels trädbevuxen terräng, lämplig för inspelningar i det fria. Allt är inrättat så ändamålsenligt och praktiskt som möjligt och de modernaste anordningar vidtagna, varjämte de längst tänkbara krav i fråga om skydd mot eldfara uppfyllts.

I den för nuvarande förhållanden lilla och obetydliga Lidingöateljén ha skapats inomhusscenerna till sådana verk som Terje Vigen, Berg-Ejvind och hans hustru, Stormyrtösen, Sången om den eldröda blomman, Herr Arnes pengar, Dunungen, Hans nåds testamente, Ingmarssönerna och Karin Ingmarsdotter, Klostret i Sendomir och många flera. En brinnande arbetsglädje och en hänförd tro på filmens stora och ljusa framtid ha varit ledstjärnor för verksamheten i Lidingöateljén.

I filmstaden vid Råsunda bli alla mått större och alla tekniska resurser rikare. Men två ting bli oföränderligt de samma: arbetsglädjen och tron på framtiden! Skulle det då vara förmätet att hoppas på, att resultatet av verksamheten vid Råsunda skall bli icke endast kvantitativt fylligare, utan också till sitt innehåll djupare, mera konstnärligt, i alla avseenden bättre?




(Man får ett begrepp om filmstadens imponerande storlek, om man jämför den inre av de båda små byggnaderna till höger med ateljéerna i mitten; denna är nämligen den forna Lidingöateljén, nu förflyttad till Råsunda och tillbyggd).



Lidingöateljén i Råsunda?

Den idag gängse uppfattningen är att Svensk Filmindustri aldrig flyttade Lidingöateljén till Filmstaden i Råsunda.


Till startsidan