Ernemann-fabrikerna 50 år.
(Några sentida kommentarer inom hakparentes har tillkommit
samtidigt som texten blivit något kortad och en del av det tyska språkbruket tvättats bort.)
Biografägaren nr 19, den 2 december 1939

Med anledning av Ernemann-fabrikernas 50-årsjubileum har vår korrespondent nöjet att vid samtal med chefdirektören, Alexander Ernemann, erhålla några uppgifter om foto- och kinoindustriens utveckling.

I början av dessa 50 år tillverkade Heinrich Ernemann primitiva stillbildskameror av trä i sin blygsamma verkstad i Dresden. 50 år är en lång tid. Men om man betänker vilka enorma framsteg som uppnåtts på det kinotekniska och fotografiska området, är den tidsrymden kort.

Det stora intresset för 35 mm filmprojektion som växte fram efter sekelskiftet 1900 föranledde Heinrich Ernemann att åren 1906-1908 satsa på projektorer för biografer. Han hade då redan skapat sig ett gott namn med sin tillverkning av stillbildskameror och smalfilmsapparater.

På den tiden använde de flesta biografer franska projektorer som var tillverkade av mässing och likande material. Men materialvalet gjorde slitaget stort. Apparaterna höll ofta inte längre är 3-4 månader.

Ernemann började därför konstruera apparater i järn, brons och stål, och år 1909 lanserade han den första stålprojektorn, Ernemann Imperator, som visade sig överlägsen alla tidigare konstruktioner i fråga om precision, tyst gång och hållbarhet.

Ernemann Imperator-projektorn har sedan under mer än 10 år varit en standardkonstruktion som efterapats i många länder.

Utvecklingen gick alltjämt framåt, och redan 1921 lämnade den tiotusende Ernemann Imperator-maskinen i Ernemann-fabrikerna. Följande år, 1922, lanserades Ernemann Magnifizenz-projektorn, som 1925 kom till användning vid Tri-Ergons första ljudfilmsexperiment. [Ernemann Magnifizenz fick 1925 namnet Imperator II och från 1927 blev den känd som Ernemann II.]

Nästa epokgörande konstruktion kom år 1925 och utgjordes av Ernemann II-projektorn, världens första projektorkonstruktion med helkapslat verk och utbytbart malterserkorshus, vilken torde vara den mest spridda projektortypen. Den tillverkas för övrigt fortfarande och är grundkonstruktionen för alla senare Ernemann-projektorer.

När firman Zeiss Ikon grundandes år 1926, genom sammanslagningen av Ernemann, Hahn-Goerz, Ica och Contessa, övertog Heinrich Ernemanns son, Alexander Ernemann, ledningen av firman. Kvalitetsarbete blev, liksom tidigare för Ernemann, utslagsgivande även för Zeiss Ikon-fabrikernas framgång.

Det ökande projektionsljuset under de följande åren samt tillkomsten av ljudfilm föranledde nya konstruktioner. Så tillkom Ernemann III-projektorn och under åren 1933-1936 projektorerna Ernon IV, Ernemann IV, Ernemann V och Ernemann VII B, varav VII B betecknar en ny epok i kinoteknikens utveckling. Projektorn är nämligen världens första där tontillsatsen är helt inbyggd, och som dessutom har vatten- och luftkylning samt inbyggd överbländningsanordning. Denna projektortyp är redan i drift på mer än 1000 biografer.

[Projektorer med bländaren framför objektivet alstrar mycket värme på filmen och objektivet eftersom ljuset flödar mot filmbanan utan avbrott. Ernemann III lanserades 1928 och var Ernemanns första med en trumbländare placerad mellan lamphus och filmbana, vilket avsevärt minskade värmens påverkan.]




Zeiss Ernemann VII B (1936-1945)
Biografägaren, 16 januari 1937
(Bilderna kommer från en samtida broschyr.)



När ljudfilmen kom visste man inte riktigt om den skulle komma att inspelas enligt plattprincipen eller movietone-principen. Så länge som detta var oklart var det hela naturligt att kinoteknikerna enbart konstruerade särskilda ljudtillsatser till de sedvanliga projektionsmaskinerna. Dessa tillsatser anbringades antingen under själva projektorn eller mellan projektorn och lamphuset. De voro även så konstruerade att de kunde användas till praktiskt taget alla förekommande typer av projektionsmaskiner.

Sedan movietonesystemet fullkomligt genomfördes blev det även i alla punkter klart, hur man önskade ljudmaskinerna, och därför försöker man nu konstruera en helt sluten ljud- och bildprojektor, d.v.s. en projektor som tjänar såväl till bildens återgivning som ljudets reproducerande. En sådan konstruktion, som alla moderna projektionsmaskiner kan uppvisa, är en projektor i vilken de delar, som tjäna ljudåtergivningen är direkt hopbyggda med dem, som äro avsedda för bildprojiceringen. (...)

Till utgångspunkt vid konstruktionen av denna projektor tjänade Ernemann V. Med bibehållande av denna projektors egenskaper, som exempelvis vattenkyld filmbana, omställningsmöjligheter till bredfilm, o.s.v., byggdes en projektor som i sig innehöll alla nödvändiga delar för att kunna tjäna såväl bild- som ljudåtergivningen.


Genom det inbyggda vatten- och luftkylsystemet lämpar sig Ernemann VII B särskilt bra då det gäller att förevisa färgfilm. Genom att maskinen är såväl vatten- som luftkyld erhålles nämligen trots den stora strömstyrka, som fordras för perfekt återgivning av färgfilm, tillräcklig kylning av bildfönster och film. Särskilt viktigt är att man genom vattenkylning på ett utmärkt sätt skonar filmen och höjer livslängden på filmen.

I denna projektors tontillsats föres filmen fram över en roterande filmbana med kraftigt dimensionerat balanssystem. Detta medför att filmen erhållit en absolut jämn gång. Fotocellen är inbyggd i själva balanssystemet och fullkomligt skyddad mot sidoljus och elektriska störningar. (...) För att erhålla lugn gång innan filmen passerar tonlampan används filmslingfångare, och för att erhålla lika lugn gång sedan filmen passerat ljudbanan används pneumatisk dämning, som förhindrar varje slag av svängning. Som ljudoptik används Zeiss Ikons specialoptik, vilken är så konstruerad att den genom omställning kan användas till varje slag av ljudfilm.

Utom det ovan sagda uppvisar Ernemann VII B i sin konstruktion en rad intressanta detaljer, vilka dock här blott i korthet skola beröras. Som bländare användes speciellt konstruerad trumbländare, och för att skydda mot eldfara används den kända ”Protektor”-konstruktionen, som automatiskt träder i verksamhet, när den löpande filmen stannar i bildfönstret. Den stänger då automatiskt ljus, ljud och motor. På objektivets hållare finns ett ljusskydd, som förhindrar störande sidoljus. Dessutom finns automatsik överbländningsanordnig.

Ernemann VII B är en av de maskiner, som först lyckats framställa en i alla avseenden gemensam projektor för såväl ljud och bild. Typen är ny för Sverige, men i en del andra länder arbetar den redan på ett flertal biografer. Så t.ex. har Ufa inköpt ett hundratal dylika projektionsmaskiner för sina biografer.


Här är filmbanan frilagd så att trumbländaren blivit synlig.


Imperator I (1909-1933)
Imperator II (1926-1928)
Zeiss Ernemann II (1929-1935)
Zeiss Ernon II (1932-1941)
Zeiss Ernemann III (1928-1933)
Zeiss Ernon IV (1932-1940)
Zeiss Ernemann IV (1934-1944)
Zeiss Ernemann V (1933-1940)
Zeiss Ernemann VII (1934-1937)
Zeiss Ernemann VII B (1936-1945)
Zeiss Kinobox
Zeiss Phonobox B 375
Zeiss Phonobox BK 900
Zeiss Phonobox BK 1000

Interna länkar:
Ernemann Imperator
Skandinaviska Kinematograffabrikens katalog från 1927
Sidor ur Kinohandbok, utgiven 1931 av Zeiss Ikon AG

Ernemann V och Ernon IV, 1933
Ernemann VIII, VIIIb och X

Till startsidan