Leo Catozzos skarvapparater
av Lasse Lundberg



Det var någon gång i slutet av nittiotalet. Man började förstå vartåt det barkade. De perforerade ljudbanden blev alltmer sällsynta, datorer som hängde sig och musarm allt vanligare. Skärbladen på Catozzo's skarvapparater, som under årtionden varit verktyget för all klippning och ljudläggning, slipades inte längre. Nya tider väntade. Fotografen Anders Cederholm och jag fick för oss att skapa en bild som på något sätt förmedlade våra känslor för denna utdöende symbol för praktiskt filmskapande.

Vi tog en av de gamla klenoderna, sprayade den med vatten och la in den i frysen. Proceduren upprepades dagligen under ett par veckor innan vi var nöjda med resultatet. Under tämligen högtidliga former gick vi ut en vinterdag och fotograferade skapelsen, och bilden hamnade senare i den nu bortgångna Filmljudjournalen.

Resultatet blev ganska bra, tyckte vi. Som en fossil av ett urtida mammutliknande djur står den där, en rest från tiden som flytt. Snart kommer den spolas bort av de framrusande forsarna av nya filmarbetare som aldrig sett ett perforeringshål. Snart ska den vara glömd för alltid och saknad som en kär vän av många.

Vila i frid.

Här finns fler gamla skarvapparater att beskåda.



Till startsidan