Kommentar:
På en sockel av betong framför Berglunds optiska ljudfilmsapparat var en ljudtratt monterad, och i trattens smalaste del (dess hals) satt ett membran med en liten spegel som rörde sig i takt med ljudet.

En lampa var riktad mot spegeln. I ljusstrålarnas väg fanns en tandad mask. Bilden av masken reflekterades in i kameran och fotograferades på en film som rullade bakom en smal springa i en svart skärm.

Genom att placera membran och spegel på ett betongfundament, fristående från ljudfilmsapparaten, kom filmtransporten i kameran att isoleras ifrån spegeln. Vibrationerna från filmframmatningen påverkade alltså aldrig spegeln.

Berglunds utrustning var för det mesta inställd för en ljudskrift enligt transversalmetoden (variable area).