Inspelningen av ”Ägget är löst” 1974
av Roland Sterner, FSF

År 1967 skrev Hans Alfredson en novell som hette ”Pojken i vattnet”, och han byggde några år senare ut den till en långfilm med arbetsnamnet ”Har hönsen svimmat kanske?”.

Inspelningen gjordes i Skåne hösten 1974, och i teamet ingick flera medarbetare som jobbat med ”Äppelkriget” några år tidigare. Produktionsledare var Tomas Dyfverman, fotograf Lasse Svanberg, ljudtekniker Christer Furubrand och Per Carleson, inspelningsledare Ann-Mari Jartelius, jag var B-fotograf och stillbildsfotograf, elektriker Ulf Björck, maskör Bengt Ottekil och scripta som vanligt Mona Haskel. Ny i teamet var Ragnar Waaranperä, erfaren passare.

När vi gjorde ”Äppelkriget” hade Stora Hotellet i Tomelilla varit bas för inspelningen, men inför denna film, som snart fick sitt slutgiltiga namn ”Ägget är löst”, färdigställdes en skånegård i den lilla byn Sälshög strax norr om Tomelilla till inspelningskontor, studio och bostäder för teamet. Hans Alfredson hade i många år haft sin sommarbostad i samma by och sett gården vars namn var Ambumsgården.

Med hjälp av sin bror Per och grannen Sven Ivarsson lät han inreda den gamla ladugården till filmstudio och rekvisitalager, mellandelen blev sminkloge och klädförråd, och det gamla boningshuset fick ett antal personligt inredda rum, matsal, kök och bastu.

Eftersom filmen innehöll ett antal undervattensbilder byggdes en bassäng bakom ladugården, där tre väggar utgjordes av en gammal gödselstad, till vilken en fjärde vägg byggdes med ett inmurat fönster för filmningen. Bengt Börjeson hjälpte till med undervattensfilmningen.

Filmobilen användes under hela inspelningen, vid denna tid körd av Leif Lundin. Inspelningen började den 30 september och pågick till den 17 november.
”Studion” var inte ljudisolerad, men de enda ljudstörningarna som förekom var då tung trafik passerade på landsvägen utanför, och det hände inte ofta. Studion hade stora dörrar på ena kortsidan, och det utnyttjades av scenografen Ulf Axén så att det byggdes stora fönster med äkta dagsljus i flera av uppställningarna.



Frukostscenen i filmens början, tagen på plats i Gyllebo slott.
Från vänster till höger: Hans Alfredson, Per Carleson, Lasse Svanberg, Mona Haskel (bortvänd), passaren Ragnar Waaranperä och Birgitta Andersson.


Tre stora interiörer byggdes i studion. Familjens bostad, faderns lyxiga kontor samt ett stort, nästan tomt rum för den stora dansscenen, då Äggsången av Alfred Janson framfördes.

Den i filmen så viktiga sjön heter Sjörreds mosse och ligger alldeles intill Gyllebo slott, en dryg mil nordväst om Simrishamn. I slottet togs även några interiörer. Andra inspelningsplatser var bl a Sövdeborgs slott söder om Sjöbo och eneskogen vid Röstånga.

Vi använde två olika kameror, en Arri IIC i blimp för alla interiörer, och SF:s då ganska nya Arri 35 BL med serienummer 21, för exteriörer. Vi bedömde att ljudnivån på BL-kameran var för hög för interiörer. Blimpen som användes till IIC-kameran var inte en 120 S utan den äldre typen, där locket på blimpens ovansida bytts ut för att passa färgkassetterna.
(Äldre 120-kassetter var nämligen anpassade för svartvit film. Deras lock var plana, och kassetten var lindriven i stället för de senare färgfilmsanpassade kassetterna, som var kugghjulsdrivna. Topplocket på blimparna kunde bytas ut, så att det fortfarande fanns lite luft mellan färgkassettens överdel och lockets insida.)



Lasse Svanberg vid den blimpade kameran som omnämns i texten.
Kameran sitter på ett Sachtler & Wolf Hydro 300-huvud.
Miljön är ett studiobygge.


Blimpen vi använde hade stått i sin plåtkoffert på Tunnelgatan, då den stora översvämningen inträffade i augusti 1974, men den hade klarat sig från fuktskador.
Objektiven var den vanliga Zeiss-serien med ljusstyrka 1:2,2. Fördelen med den gamla blimpen var att 16 mm vidvinkel (1:2,4) kunde användas i den utan vinjettering, vilket inte gick i 120 S-blimpen.

Överspelning av ljudet samt synkläggning av materialet (arbetskopia i 16 mm) gjordes i det svenskbyggda Atema-klippbordet. Ljudteknikerna använde en Stellavox stereobandspelare, men de utnyttjade de två spåren till att spela in monoljud med två olika utstyrningar.

Hans Alfredsons intresse för filmsekvensen då Pojken (Gösta Ekman) kastas i sjön av sin far (Max von Sydow) och tillbringar flera månader i vattnet framgick av att halva inspelningstiden ägnades åt dessa scener, som utgör ungefär 15 minuter av den färdiga filmen.



Poolen som byggdes för inspelningen.
På bortre långsidan sitter Ragnar Waaranperä och elektriker Ulf Björck, bakom kameran (Arri 35 BL) Lasse Svanberg, Per Carleson med bandspelare och i förgrunden Mona Haskel och Hans Alfredson.




Gösta i poolen, scenen när isen går upp.


Alfredson vann en Guldbagge för bästa regi år 1975, och många ansåg att det var just sjösekvensen som belönades.

Filmen har utgivits på DVD i Hasse & Tage-boxarna och visas ofta på kabelkanaler.

Roland Sterner
B-foto och stillbildsfotograf


Till startsidan